Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


tisdag 6 maj 2014

Triangeldrama med lyckligt slut

Författare: Ella-Bella

De fem kvinnorna hade känt varandra sedan de gick i samma klass på gymnasiet. Nu var de medelålders, några hade familj och vuxna barn, andra levde ensamma, åtminstone för tillfället. De hade umgåtts mer eller mindre flitigt genom åren, men alltid träffats varje höst när en av dem, Ulla, hade sin födelsedag. Hon brukade som regel bjuda hem sina väninnor på middag, men den här gången hade hon föreslagit att de i stället skulle träffas på en nyöppnad restaurang i närheten. Bra förslag, tyckte de övriga.

När de samlades på restaurangen fick Ulla en stor tulpanbukett i födelsedagspresent. Blommorna placerades i en tillbringare mitt på bordet. Väninnorna märkte att Ulla inte verkade lika glad och uppåt som vanligt. Kanske var hon bara trött eller hade haft det stressigt på jobbet.

Mot slutet av måltiden, i takt med att vinet gjorde dem lite mer frispråkiga, fick de veta varför Ulla var så dämpad. Hon berättade att hon och hennes sambo Erik hade varit nära att separera. Anledningen var att Erik hade blivit förälskad i en annan.

”Men Ulla, det kan inte vara sant!”, utbrast en. ”Han som alltid har varit så kär i dig!”
”Vem är det han har träffat?”, frågade en annan. ”Är det någon vi känner? Vad heter hon?”
”Hon heter Ruffa”, svarade Ulla. ”Hon är en rottweiler.”

Väninnorna skrattade lättat. Ulla skämtade med dem, trodde de. Men det var inte något skämt. Ulla började berätta sin märkliga historia.

Hon och Erik hade efter långa diskussioner bestämt sig för att göra en insats och ta hand om någon hund som behövde omplaceras. De hade kontaktat Hundstallet, där de båda föll för tiken Ruffa, en lite äldre rottweiler som behövde få ett nytt hem. Hon var stor och kraftig, men verkade lugn och lätthanterlig, åtminstone när de besökte henne i Hundstallet.

Till en början gick allt bra med den nya familjemedlemmen. Både Ulla och Erik hade haft hund när de växte upp, så de var hundvana och kände sig trygga som husse och matte till Ruffa. Men efter några veckor, när Ruffa blivit hemmastadd, började problemen.

Ruffa blev mer och mer förtjust i Erik och han var alldeles betagen i henne. Ulla kände sig utanför och blev helt enkelt svartsjuk på Ruffa, eftersom hon kände sig undanskuffad av henne. Erik kunde inte hantera situationen utan Ruffa tog över mer och mer.

När Ruffa bestämde sig för att sova på Ullas plats i dubbelsängen blev det kris. När Ulla skulle lägga sig var Ruffa redan på plats, visade tänderna och vägrade att flytta på sig. Med hjälp av hundgodis försökte de locka henne att lägga sig i den fina hundbädd de skaffat, men det fungerade inte. När Erik på skoj lade sig i hundbädden kom Ruffa genast dit, och efter en stund hade de somnat båda två. Ulla låg ensam i dubbelsängen och undrade vad de hade gett sig in i.

Efter ett tag började Ulla sova i gästsängen i dotterns gamla rum, men så kunde de ju inte ha det i längden. Om de i stället försökte stänga in sig i sovrummet, krafsade Ruffa på dörren och skällde utanför så att ingen kunde sova och grannarna klagade.

Till slut fick Ulla nog och ställde ett ultimatum: Erik fick välja mellan henne och Ruffa. Erik velade mellan sina båda kärestor, till en början utan att komma på någon lösning på problemet. Men Eriks yngre bror Lasse, som var singel, var den som räddade dem alla. Han erbjöd sig att ta hand om Ruffa. Hon fanns sig snart väl tillrätta, flyttade över sina känslor på sin nya husse och var mycket nöjd med att inte behöva dela honom med en besvärlig matte.

Så dramat fick ett lyckligt slut. Ulla och Erik fortsatte att hälsa på Ruffa så ofta de ville, och när Lasse var bortrest ställde de gärna upp som hundvakter.

Epilog

Berättelsen bygger på lösryckta delar av ett samtal jag lyssnade på under en restaurangmiddag. Fem damer satt vid bordet intill. En av dem hade uppvaktats med en blombukett.  Någon började prata om hundar och det som satte i gång min fantasi var berättelsen om tiken ”som älskade Erik” och lade beslag på mattes plats i dubbelsängen. Hur det slutade i verkligheten hörde jag tyvärr inte.

2 kommentarer:

  1. En på ett visst sätt lite smårolig historia, även om det för de inblandade säkert var väldigt jobbigt. Trevligt skriven och med enkla medel beskriver du hur fel det blev. Jag hoppas att det gick lika bra i verkligheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hoppas verkligen jag också!
      //Ella-Bella :-)

      Radera