Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


måndag 2 september 2013

Su #22: Intervju med en skrivande svarvare.

Hur började skrivandet egentligen? 
Jag har alltid skrivit och det har väl alltid funnits en dröm om att jag skulle bli författare. Men det har alltid stannat vid en dröm, någonstans på vägen insåg jag att det inte är riktigt som drömmen jag hade när jag var liten. Mycket mer jobb. Så jag insåg att det var bäst att skaffa sig en utbildning och ett jobb. 

Så du gav upp din dröm?
Drömmen fanns kvar på sätt och vis. Jag blev dock lite mer realistisk, tänkte att det kanske blir verklighet en dag men troligen inte på det sätt som jag drömde om när jag var liten. Ju äldre jag blev desto mer ändrades drömmen till att skriva i största allmänhet. Helt plötsligt var man ju dryga trettio år och man började inse att det var bättre att se till arbetslivet än det skrivande. Men så ändrades allt en dag. 

Vad hände?
Det började med en skrivarcirkel, den gjorde så jag fick igång lusten för skrivandet igen. Då startade jag en blogg och en dag så hörde en bekant av sig. Han driver en sida som skriver om Helsingborgs IF, som är mitt favoritlag, som hade kollat in min blogg och frågade om jag ville skriva för dem. Helt ideellt, visst jag kunde få gå gratis på vissa bortamatcher och sitta på pressläktaren, men sidan var för liten för att generera intäkter. Men chansen finns att det vänder, det kan bli så att vi får sköta bevakningen av klubbens ungdomslag för klubbens räkning. 

Hur känns det då?
Det är lite tveeggat, jag har ju aldrig haft några ambitioner på att bli journalist, än mindre skriva om sport. Visst det handlar ju om laget i mitt hjärta men det blir ju en del resande speciellt med tanke på att jag bor i Halmstad och laget finns i Helsingborg. Men det är klart, det är ju mer lockande än att stå vid svarven resten av arbetslivet. Det tar ju ut sin rätt. Förhoppningsvis är det ett steg på vägen. 

Hur förändras livet av det här?
På kort sikt inte på något sätt mer än att jag skriver lite mer och har lite mer att göra på min fritid. På lång sikt, vem vet? Som sagt det kan ju vara ett steg mot en ny yrkesroll men det är bara ett litet frö än så länge. 

Har du något mer på gång? 
Det är en grej på gång men jag vet inte riktigt hur mycket det blir av den. Det är för LO, man skulle skriva om sitt arbete i någon form. Så jag skrev en lång och arg dikt om den förskjutna arbetstiden vi drabbades av när vi fick en nergång på jobbet. Vi jobbade en dag mindre i veckan men behöll lönen. Sen när det vände upp igen skulle timmarna vi varit lediga jobbas in, men vi hade ju redan fått betalt för dem så det var bara att stå där utan betalning och beta av dem.
Fick besked om att min text blivit utvald att vara med i en rapport som skrivs, troligen inte hela men delvis.
Inte så pjåkigt för en 36årig svarvare som lever ihop med två katter.  

Är det den enda familj du har?
Nej, jag har ju mina föräldrar och två äldre bröder och en yngre syster. Men Elvis och Strindberg är ju de jag bor ihop med i min lilla etta. Visst finns det tankar och önskan om något mer men det passar mig ganska bra att ha det så. I alla fall just nu, det kan ju bli lite skrivande helt apropå och då släpper jag ju allt. 

Men egen familj och barn, är det inget du längtar efter?
Nej inte barn, inte i nuläget i alla fall. Jag ser på människorna runt mig och innan jag vet hur gamla de är bildar jag mig en uppfattning om deras ålder baserat på familjeförhållande och hur säkra de är i sin yrkesroll och vad de vill med livet. Jag har insett att de jag trodde kanske var en 38-40 i själva verket är 28-37, det vill säga i min ålder eller yngre. Det har fått mig att fundera på vad det är jag har missat. Jag trodde jag började komma tillrätta med min ålder och act my age så att säga men ju mer jag tänker på det så verkar jag vara typ 22 istället för 36. Så barn finns inte på kartan för min del. Kanske längre fram, man vet ju inte hur livet påverkar en men inte nu. Visst en flickvän eller sambo men där blir det svårt, den där barnfrågan är ju för många viktig, men kanske hittar man någon som tänker som jag en dag. 

Författare: Björn Velander

söndag 1 september 2013

Paus

Wallinskayas skrivarcirkel tar en paus eftersom intresset är bristande och min tid är knapp. Återkommer när det visat sig att intresset är större och det finns mer tid.

Skrivuppgifter som skickas in publiceras naturligtvis fortfarande.

tisdag 20 augusti 2013

SU #21: Jag hör

Jag hör en bil som kommer närmare och när det hörs riktigt mycket kan jag höra att den svänger in på en annan gata. Långsamt kör den in på sista gatan innan det är dags att parkera. Arbetsdagen är slut och nu väntar hushållets måsten.

Jag hör en man som hostar. Han är mycket gammal och ligger innanför ett fönster som alltid står öppet. Han röker ibland och sjunger ibland. Han låter elak på rösten när han hostar men inte när han sjunger. Då är han säkert glad. När han hostar låter det som att han håller på att kvävas. Nu tog han en cigarett.

Jag hör ett flygplan i luften. Det åker rakt mot solen ovan de nätta molnen på himlen. När jag inte längtar bort verkar det mest jobbigt att flyga. Jag tänker på affärsresor.

Kanske är det ljudet av syrsorna och den behagliga kvällstemperaturen som får mig att inte längta bort. Eller är det för att jag sitter i min trädgård som jag är så nöjd med tillvaron.

Nu hoar duvan igen.

Jag hör vingarna på en fågel som flyger över mitt huvud och stavarna som sätts i asfalten när en man på rullskidor åker förbi ute på gatan. Det är väldigt många som rullskidor i det här området.

Wallinskaya

måndag 19 augusti 2013

SU #21: Vad jag hör när jag blundar

Vad jag hör när jag blundar

En fågel sjunger, jag vet inte vilken typ det är. Men det är så tydligt hur deras sång förändras över sommaren. Från vårens drillande försök att överrösta andra fåglar i jaken på en partner. Ju längre sommaren går desto mer slentrianmässig blir sången. Den går på rutin. 

En bil kommer rullande längs cykelvägen, dieselmotorns knackande läte och bakom sig har den ett gallersläp som slamrar till med jämna mellanrum. Det är nog en av parkförvaltningens bilar på väg för att klippa ner gräset som vuxit sig högt över sommaren.

Någon joggar förbi på lätta steg. Det hörs på andningen att hen har sprungit en bit. Men stegen är så lätta, stt sånt löpsteg som jag önskar att jag hade och inte det tunga sluggeraktiga löpsteg som jag har.

På avstånd låter det som att åskan går, vinden börjar genast blåsa lite hårdare genom träden som om den ville fly ovädret som är i antågande. Men ännu så länge skiner solen varm på bänken där jag sitter. Men de senaste dagarnas regn och åska har visat att sommaren är på väg att försvinna. 

Någonstans hör man tutandet av en lastbil som backar, ännu ett tecken på att vardagen gör sig påmind. Bullret från omgivningen blir mer likriktat ju längre ifrån semestern vi kommer. 

Författare: Björn Velander

söndag 18 augusti 2013

Skrivuppgift #22: Intervju med dig själv

Nu har jag läst för många tidningar som har intervjuer med både den ena kända eller okända personen under sommarsemestrarna. Då är det ofta en faktaruta där det står saker som ser ut typ så här:
Namn:
Ålder:
Bor:
Familj:
Karriär:
Aktuell som:
Det här är ingen jobbansökan och ingen tidningsartikel. Det här är början till texten om dig här och nu. Börja med att fylla i allt i listan  och skriv sedan om detta som en intressant text som om du hade intervjuat dig själv och var en mycket intressant person. Släng listan och skicka in din text istället. Om du vill vara anonym kan du kringgå det på något smidigt sätt som du säkert listar ut själv.

Omfattning: max 900 ord. Observera att max är max och inte ca. 
Deadline: 1 september

  • Mejla uppgiften till: skrivarcirkel@wallinskaya.com som en text eller en länk till din text om du lagt upp den någon annanstans. Skriv textens titel och författarnamnet (eller om du vill vara anonym) i mejlet. I ämnesraden skriver du vilken skrivuppgift det gäller.
  • Genom att du skickar texten, godkänner du att den publiceras på http://skrivarcirkel.blogspot.se/
  • Har du frågor om uppgiften? Ställ dem som kommentar till detta inlägg.

onsdag 7 augusti 2013

Repris: Skrivuppgifter 1-20

Nu har Wallinskayas skrivarcirkel haft 20 skrivuppgifter (om man inte räknar med miniuppgifter m.m.). Varje uppgifts deadline har nu gått ut och det är ju trist om du hade velat skicka in text som baserats på en av de äldre uppgifterna. Nu har du återigen chansen att skicka in en text baserad på någon av de tidigare uppgifterna. Det enda du behöver göra är att botanisera bland de gamla uppgifterna, kanske inspireras av andras texter och utifrån det skriva din text i lugn och ro och sedan skicka in för att få den publicerad här. Har du redan gjort uppgiften, är det okej att göra den i ny tappning, kanske passa på att göra om den gamla texten och ändra den utifrån eventuella kommentarer. Vill du göra fler än en uppgift är det också okej.

Här är uppgifterna i korthet. Klicka på uppgiften du blir intresserad av för att se den i sin helhet.
Deadline: 25 augusti



Skrivuppgift #1: Tjuvlyssna och inspireras

Tjuvlyssna på ett samtal mellan två lektioner du inte känner. Utifrån deras samtal ska du hitta på vad som hände innan eller efteråt och med hjälp av fantasin skriva en berättelse.
Omfattning: max 1500 ord

Välj en av 10 låtar på en musiklista och låt musiken sätta stämningen på din text.
Omfattning: max 1500 ord

I din vardag dyker en övernaturlig varelse upp och behöver just dig, eller någon annan påhittad karaktär.
Omfattning: max 3000 ord

Skriv en text där huvudkaraktären är en person du någon gång träffat och som du minns väl. Personen ska göra något så pass anmärkningsvärt att hen hamnar i tidningen.
Omfattning: max 2000 ord

Skrivarcirkelns juluppgift. Välj ut en av filmerna i Kalle Ankas jul som visas på julafton och använd stommen i berättelsen för att göra om den till en modern historia bland såna som du och jag.
Omfattning: obegränsad

Det ska utspela sig på ett tåg och någon form av brott ska begås på detta tåg. 
Omfattning: max 2000 ord

Berätta om ett ärr du har fått och som satt spår. En självupplevd händelse.
Omfattning: max 2000 ord

Låt tärningen bestämma vad din berättelse ska innehålla. Du ska kasta tärningen 4 gånger för att få fram ramarna för din berättelse.
Omfattning: max 2000 ord

Skrivuppgift #9: Missbrukaren

Berätta om en dag ur en missbrukares liv och dess strävan efter att få tag i det som missbrukaren behöver för att slippa abstinensen. 
Omfattning: max 2000 ord

En doft, ett ljud, en smak - varje gång du upplever det så dras du tillbaka flera år och tänker på en plats, en person eller en situation. Uppgiften går ut på att berätta om ett minne, en känsla eller beskriva en miljö.
Omfattning: max 1500 ord

Skrivuppgift #11: Årtalet
Den här uppgiften är otroligt inramad och åtstramad. Följ instruktionerna i tur och ordning, men läs igenom allt innan du börjar, precis som när du bakar efter ett recept. Det är dags att summera ett år ur ditt liv.


Skrivuppgift #12: Liket
Välj ut en eller flera personer som du umgicks väldigt mycket med under en period i din barndom eller ungdom. Det är sommarlov och ni har fått nys om att det ska finnas en död person som polisen ännu inte har hittat, i närheten av där ni bor/semestrar/tillbringar en tid av sommarlovet. Äventyrliga och framför allt rastlösa som ni är, ger ni er ut för att leta efter liket. På vägen uppstår problem och obehagliga överraskningar. 

Omfattning: max 2000 ord

Skrivuppgift #13: Vänskapen
Berätta om en vänskapsrelation du har eller har haft. Skriv texten på ett sätt som känns bekvämt för dig, där du helt enkelt beskriver en vänskap mellan två personer och vad ni har gjort tillsammans.

Omfattning: max 1500 ord

Skrivuppgift #14: Tärningen avgör berättelsen
Vi tar en tärningsberättelse igen.


Nu är det tärningen som bestämmer vad du ska skriva. Har du ingen tärning hemma finns det en digital om du klickar här. Uppgiften går ut på att du slår tärningen för att se vad som ska vara med i din text. Det tärningen visar, är det som ska vara med. Du ska slå tärningen 3 gånger och du får inte slå om.
Omfattning: max 1500 ord

Skrivuppgift #15: Den där dagen
Ibland har vi ju dagar då allt blir fel. Det börjar redan när du ska kliva ur sängen och fortsätter ända tills det är dags att krypa ner i den igen. Hitta nu på det mest extrema under en dag. Säg att det handlar om dig, ta tokiga/jobbiga/komiska saker som hänt dig genom livet, spetsa på lite extra och kläm in det under en och samma dag. Låt det inte gå helt överstyr bara.

Omfattning: max 2000 ord

Skrivuppgift #16: Första gången
Skriv och berätta om en första gången. Det kan vara något som du numera gör väldigt ofta eller kanske inte gör alls så ofta längre. Det finns massor med första gången. Använd fantasin och berätta din historia om en första gången. 

Omfattning: max 1500 ord

Skrivuppgift #17: Skolavslutningen
Vi har gått i skolan i många år och därmed har vi alla varit med om många skolavslutningar och examensdagar. Någon av dem är säkert värd att berätta om. När du var liten och syrenerna blommade och ni sjöng att den blomstertid nu kommer. Eller så var du äldre, du var full och det hände både trevliga och otrevliga saker under syrenbusken i folkets park. Hur det än var, skriv och berätta om det.

Omfattning: max 1000 ord

Skrivuppgift #18: På resande fot
Det händer ju mycket när man är på resande fot. Intrycken haglar in från alla håll och kanter och minnen skapas som aldrig glöms bort. Vilket resminne skulle du vilja utveckla och skriva en text om? Fundera på det och sätt igång att skriva. Kanske har det hänt något som var obehagligt eller något som var helt fantastiskt. En liten kort romans eller en relation som slutade fungera för ni gick varandra på nerverna. 

Omfattning: max 1500 ord

Skrivuppgift #19: Bedragaren
Föreställ dig att du är bedragaren och beskriv ditt liv under en dag där du saxar mellan två förhållanden och försöker att få ihop det utan att bli upptäckt. Kanske är du gift, har barn och upplåst i en bostad och har svårt att släppa taget om allt det. Eller så har du en partner och kan inte välja om du ska ha den gamla kvar eller byta till den nya. Kanske är livet ett helvete med den nuvarande och du kan inte lämna den för att du känner dig hotad. Hitta personen som du vill beskriva och berätta den personens historia, utifrån dess perspektiv. Beskriv eventuella dåliga samveten eller eggande affärer. Du bestämmer historien och du berättar en helt vanlig dag ur bedragarens liv.

Omfattning: max 1300 ord

Fånga en vardaglig situation och börja fundera på vad som hade hänt om något helt oväntat hänt i den situationen.
Omfattning: max 1500 ord

måndag 5 augusti 2013

SU #20: En liten buckla

En liten buckla

Jag vaknade svettig, sömnen hade varit orolig. Samma sak hela tiden. Hur jag i backspegeln såg hur rollatorn studsade mot vägen innan den lade sig på sidan. Regnet föll och gjorde asfalten blank och mörk. Jag gasade därifrån i mörkret och gatlyktornas sken svepte förbi snabbare och snabbare.

Jag gick ut i köket, öppnade fönstret och lät den kalla luften kyla av mig. Det började bli riktigt kallt, hösten hade verkligen kommit nu. Lampan nere på gården lyste upp köket, jag behövde ingen lampa när jag tog fram ett glas ur skåpet, jag lät vattnet rinna lite för att det skulle bli kallt innan jag drack. Jag ställde ner glaset, lutade mig mot diskbänken, den kalla aluminiumbänken kändes skön mot händerna, blundade. Sakta bleknade bilden bort, bilden av hur någon skyndade fram och satte sig på knä vid henne. Jag andades med djupa andetag. Sakta öppnade jag ögonen igen.
"Mardrömmar igen?" Sofie stod i köksdörren och tittade på mig.
"Mmm."
"Kom tillbaka till sängen igen älskling. Det är bara drömmar."
"Jag vet. Men det känns så verkligt när de kommer. Jag kan inte göra något, jag hör hur det dunsar till och så bara gasar jag."
"Men det är över nu Björn, det är ju bara i din fantasi. Du kopplade ihop den du missade med damen du läste om i tidningen. Det hände i Norrköping men du var ju inte där du sa ju själv att du var i Linköping."
"Nej jag vet, men min hjärna vill tydligen inte fatta det."
Sofie kom fram till mig och höll om mig "Det kommer försvinna, stressen med jobbet kan ju ha en del av det."
"Jo." sa jag tyst, om hon bara vetat att det inte var jobbet som tog upp min tid om kvällarna. Om hon vetat att jag varit och hjälpt mitt ex med hennes flytt hade hon nog inte varit så tröstande. Att det jag drömde om inte heller var någon mardröm utan något som verkligen hade hänt skulle jag aldrig kunna förklara för henne. Jag somnade till slut fram på morgonen och fick ett par timmars drömlös sömn. När tidningen landade på hallmattan vaknade jag igen. En kvart kvar innan klockan skulle ringa, jag stängde av larmet och klev försiktigt ur sängen för att inte väcka Sofie.

Slog upp tidningen och började instinktivt leta efter någon artikel om olyckan.
"76årig kvinna dog efter sviterna av smitningsolycka." Rubriken kändes som ett slag i magen. Nu var det inte bara en olycka. Nu var det dråp. Jag läste genom den korta texten som beskrev hur kvinnan vårdats på sjukhus ett par dagar men att hennes liv inte gick att rädda. Polisen sökte efter vittnen som kanske sett en brun volvo av kombimodell.
Okej tänkte jag, det vet vilken typ av bil det är, men verkar inte ha någon bättre beskrivning. Det var ju inte speciellt mycket bilar ute då och det är ju svårt för någon att hinna ta registreringsnummer på en bil som försvinner iväg i mörkret, speciellt när det regnar också.

Jag lade ifrån mig tidningen, gick in i sovrummet och klädde på mig innan jag gick ut i köket och hämtade lunchlådan i kylen och lämnade lägenheten. Det var inte många uppe vid den här tiden, något enstaka kök var upplyst. Ett lätt duggregn föll och jag skyndade på stegen när jag gick ner mot garaget, en svag doft av avgaser och bensin fyllde mina näsborrar när jag öppnade garagedörren. Volvon stod där vid väggen, den där väggen som jag hade hatat så länge. Nu kändes det bra att den fanns där. Den dolde högersidan på bilen, dolde bucklan på bakskärmen. Jag hade försökt kolla upp om man på ett enkelt sätt kunde byta ut den men det verkade inte låta sig göras så lätt. Speciellt inte för mig som inte var speciellt händig heller.
Jag körde ner till stan och parkerade i garaget under kontoret, tog hissen upp till plan tre och och gick in på kontoret.

Det var mörkt när jag kom hem, hade jobbat över idag. Ville bara begrava mig i arbete, slippa tänka, jobba, sova, äta. Sofie var inte hemma, det låg en lapp på köksbordet. "Är på gymmet, har tagit fram ett par kotletter ur frysen jag tänkte vi kunde äta ikväll. Puss"
Jag var inte speciellt hungrig, men jag visste ju att jag var tvungen att äta något. Klockan var halv sju, antagligen skulle hon komma om en timme eller så. Jag gick ut i köket och plockade fram potatis och började skala.
Precis när jag hade skalat färdigt potatisarna så ringer det på dörren. Jag står som förstenad. Det känns som om signalen från dörrklockan skär i mig, sliter mig tillbaka till verkligheten. Tyst går jag fram och sätter ögat mot titthålet. Två poliser står utanför. Jag öppnar.
"Hej vi kommer från polisen. Vi söker Björn Nilsson."
"Ja, det är jag."
"Det är du som står som ägare till en Volvo 850 med registreringsnummer FPB 389. Stämmer det?"
"Ja det stämmer." säger jag tyst.
"Vi önskar att få titta på den, vi misstänker att den kan ha varit inblandad i en olycka för några dagar sen."
"Okej, jaha ja." stammar jag "Vänta lite så ska jag bara hämta nycklarna." Jag vänder mig om och går in i köket. Jag vänder på Sofies lapp och skriver "Jag kommer inte hem ikväll, hör av mig i morgon. Potatisarna är skalade. Förlåt. B"

Jag går ut till hallen där poliserna står och väntar.
"Jaha ska vi gå då?" säger jag "Den står nere i garaget."

Epilog: Jag minns det där som hände som om det var igår. Jag var stressad och arg, och regnet som föll gjorde att jag inte såg den gamla damen förrän jag nästan körde på henne. Men bara nästan. Jag lyckades undvika henne. Hon hötte med näven efter mig, vilket jag verkligen förstår. Ingen kom till skada, men så nära det var.

Författare Björn Velander
Hemsida www.bvelander.wordpress.com

söndag 4 augusti 2013

Skrivuppgift #21: Lyssna på omgivningen

Tag fram papper och penna eller något annat du känner dig bekväm med att skriva på. Förflytta dig utomhus och slut ögonen. När du blundar kommer du att höra mycket mer och det blir enklare att höra omgivningens alla detaljer. För varje nytt ljud du har skapar du en ny liten berättelse. Det kanske börjar med ett bi som surrar och du blundar så du vet inte var det är, kanske sitter det på en blomma. Vad gör den där och vad har den för sig. Låt tankarna följa med i texten. Byt stycke och berätta om nästa ljud du hör. Kanske en bil som kör förbi eller barn som skrattar. Var ska bilen åka? Vad är det som barnen tycker är så roligt? Skriv!

Omfattning: max 800 ord. Observera att max är max och inte ca. 
Deadline: 18 augusti

  • Mejla uppgiften till: skrivarcirkel@wallinskaya.com som en text eller en länk till din text om du lagt upp den någon annanstans. Skriv textens titel och författarnamnet (eller om du vill vara anonym) i mejlet. I ämnesraden skriver du vilken skrivuppgift det gäller.
  • Genom att du skickar texten, godkänner du att den publiceras på http://skrivarcirkel.blogspot.se/
  • Har du frågor om uppgiften? Ställ dem som kommentar till detta inlägg.

måndag 15 juli 2013

SU #19: Bedragaren

Bedragaren

Det var riktigt nära. De hade nog nästan mötts på gatan utanför. Men det hade jag inte tid att tänka på nu. Marie var på väg upp för trapporna och jag var tvungen att se till att sängen var bäddad. När jag hörde hur nyckeln sattes i låset så lade jag den sista kudden på plats. Några raska steg senare och jag sjönk ner i soffan samtidigt som hon ställde ner väskan i hallen.
"Hej! Är du redan hemma?" ropade jag frågande medan hon hängde av sig jackan.
"Redan? Vi pratade ju om det i går att jag skulle komma nu. Har du redan glömt det?" sa hon när hon kom in i rummet.
"Ja just det, jag är bara lite tankspridd." Jag reste mig upp och kramade henne, kysste henne. För mindre än tio minuter sen, kysste jag Jenny men hon fanns inte i mina tankar nu.
"Hur har du haft det?" frågade jag och släppte henne. Hon log, hon anade inget.
"Det har varit så skönt, en hel helg med Sofie, vi har haft det helt underbart. Synd att inte Jenny kunde följa med."
"Vad var det med Jenny då?"
"Det var någon panik på jobbet och hon fick hoppa in."
"Skönt att höra att du och Sofie haft det bra i alla fall. Själv har jag stressat hela helgen."
"Stackars liten." sa hon och putade med underläppen "Nästa gång får du åka på spa."
"Bara om du följer med." sa jag och kysste henne lätt. "Har ju saknat dig hela helgen."
Det var så lätt att ljuga nu, det kom naturligt. I början var det svårt, det hade känts konstlat, hackigt. Nu tänkte jag inte ens på att jag ljög. Lite sanning fanns det ju trots allt i det.
"Klart jag följer med, jag tackar aldrig nej till en helg på spa." sa hon och log. Jag drog henne tätare intill mig och kysste henne igen. Lät mina händer smeka henne utanpå kläderna.
"Nej du, jag måste duscha först och byta om." hon tryckte bort mig från sig, hämtade väskan och tog den med sig in i sovrummet.
"Men du har ju inte gjort något annat än blivit tvättad hela helgen." sa jag klagande. "du kan ju inte bli mer ren än du är nu."
"Men det var så varmt och svettigt på tåget, jag vill bara fräscha till mig." sa hon medan hon packade upp.

När hon vred igång duschen så ringde min telefon. Det var Jenny.
"Tack för en härlig helg." sa hon fnittrande när jag svarade.
"Tack sa du du ha. Men vad gör du? Du vet ju att Marie är hemma nu, ni måste ju ha sprungit på varandra på gatan."
"Ingen fara jag gick ut via gården. Och hon vet ju inte om att det är jag som ringer."
"Nej och jag vill ha det på det viset, nu är hon tack och lov i duschen men det kunde ju lika gärna varit hon som svarat. VA hade du gjort då?"
"Då hade jag väl fått hitta på något och säga att jag tagit fel nummer bara. Frågat hur hon haft det på spat."
"Men vad är det du vill då?" sa jag irriterat.
"Ville bara höra din röst. Det var så skönt i helgen, som om det verkligen var du och jag. Som om Marie inte fanns."
"Mmm."
"För det är väl så du vill att det ska bli?"
"klart jag vill men det är komplicerat och det vet du. Kan vi prata om det här en annan dag? Hon är klar i duschen när som helst."
"Okej men ring mig från jobbet i morgon."
"Klart jag gör, det gör jag ju alltid, kanske kan vi äta lunch ihop." sa jag lite mjukare.
Hon skrattade "Äta lunch? Du ska nog få äta men inte är det lunch."
"Vi hörs i morgon."
"Puss." fnittrade Jenny och la på.
Jag stoppade ner telefonen i fickan efter att jag satt den på ljudlös, ville inte att det skulle komma några obehagliga överraskningar. Jag satte mig i soffan och slog igång tvn. Zappade runt lite och fastnade i någon komediserie.

"Vem var det du pratade med?" sa Marie när hon kom ut ur duschen i klädd en morgonrock och en handduk om håret.
"Jag har inte pratat med någon, det var nog tvn du hörde."
"Men jag hörde ju hur det ringde." hon tittade på mig.
"Jaså det, det var bara Johan på jobbet som hade lite problem med datorn."
"Men det fixade du ju i helgen."
"Jo men jag hade ändrat lösenordet till systemet och glömt skriva ner det."
"Jaha, de betalar dig för dåligt för att du ska hålla på att jobba hela helgerna." sa hon och gick in i sovrummet.
"Vart tror du du är på väg?" frågade jag och såg efter henne.
"Jag ska gå och ta på mig lite kläder tänkte jag." hon såg sig om över axeln och med ett leende knöt hon upp skärpet till morgonrocken.
"Det ska vi nog bli två om." sa jag och skyndade mig efter henne.

När jag senare på kvällen kollade mobilen så hade jag fyra missade samtal, alla från Jenny och ett sms.
"Jag står inte ut med tanken på att ni två har sex. Jag vill ha dig för mig själv."
Jag kände ett stygn av dåligt samvete när jag läste det. Som om det var henne jag var otrogen mot och inte Marie. Jag borde ju känna tvärt om egentligen. Men det jag kände när jag var med Jenny hade jag aldrig känt med Marie. Fast å andra sidan så var ju spänningsmomentet en del i saken. Jag gillade det förbjudna i situationen, lite som när jag träffade Marie i början, då hade hon ju en annan och vi fick smyga. Nu var det omvänt. Marie började kännas bekvämt, alldagligt.  Hon var Maries motsats, rödhårig, vältränad (inte för att Marie inte var snygg men hon var långt ifrån vältränad), hon var inte blyg för att säga hur hon ville ha det, hon var med på allt, gillade äventyret. Hon verkade tycka det var spännande att ligga med sin väns sambo.
Och det hade gjort under med mitt och Maries förhållande, jag var mycket lugnare och kunde stå ut med att hon ville ha lugna hemmakvällar. Jag kunde lätta å trycket och blev inte arg som jag brukade bli.
Så när jag borstade tänderna tog jag mobilen och skickade ett sms till Jenny. "Vi ses 12.15 på det vanliga stället. Inga trosor under kjolen. Puss"
Sen gick jag in och lade mig i sängen, kysste Marie godnatt och höll henne tätt intill mig.

Författare: Björn Velander
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com

söndag 14 juli 2013

Skrivuppgift #20: Tänk om...

Jag har fått för mig att om jag äter jordnötter på exempelvis en buss, ska det visa sig att någon på bussen är dödsallergisk mot jordnötter och bara jag sitter i närheten av den personen ska den få andningssvårigheter och det ska leda till en katastrof och där sitter jag med handen i jordnötspåsen och pekas ut som den stora boven i dramat.

Det finns ju hur många såna här situationer som helst som du kan dikta ihop utifrån en rätt så trist situation. Du kanske är ute och kör bil och någon sätter sin fot ut i gatan med hejdar sig, men vad hade hänt om personen hade gått ut i gatan och du inte hann bromsa. Se det som att du fångar en av dina rädslor och ser vad som faktiskt händer om något som du är rädd för ska hända, faktiskt händer. Men det behöver inte heller vara något du är rädd för.

Uppgiften är således: Fånga en vardaglig situation och börja fundera på vad som hade hänt om något helt oväntat hänt i den situationen.

Omfattning: max 1500 ord. Observera att max är max och inte ca. 
Deadline: 4 augusti Datumet är förlängt p g a semestertider

  • Mejla uppgiften till: skrivarcirkel@wallinskaya.com som en text eller en länk till din text om du lagt upp den någon annanstans. Skriv textens titel och författarnamnet (eller om du vill vara anonym) i mejlet. I ämnesraden skriver du vilken skrivuppgift det gäller.
  • Genom att du skickar texten, godkänner du att den publiceras på http://skrivarcirkel.blogspot.se/
  • Har du frågor om uppgiften? Ställ dem som kommentar till detta inlägg.

lördag 6 juli 2013

MU #3: Yes yes yes!

Yes yes yes!

Jag skulle se mina barndomshjältar Twisted Sister. Men helgen hade varit allt annat än behaglig. Sweden Rock började på torsdagen och Twisted Sister skulle avsluta det hela på lördagskvällen. Jag hade en hel helg av rockande framför mig. Trodde jag. 
Jag började med att slå upp mitt lilla tält. Sen tog jag en av ölen jag fått av min far. Han hade skickat med mig sex öl så jag inte skulle behöva lägga alla mina pengar på öl. Jag gick en liten sväng på festivalområdet men började känna mig lite trött så jag gick tillbaka till campingen igen. Där satt jag och drack upp alla ölen och kröp in i tältet för att lägga mig. Jag somnade och vaknade flera timmar senare med frossa. 
Ringde mina föräldrar som druckit vi och inte kunde hämta. Fick tag på syrrans sambo som kom och körde hem mig. Jag låg med feber hela fredagen men var bättre på lördagen och att missa Twisted Sister var otänkbart. Jag körde upp till festivalen för om inte annat var jag ju tvungen att riva tältet. Bandet som spelade på tiden innan på samma scen var Yes. Jag började gå längre fram i publiken för att kunna få en bra plats till Twisted Sister. Yes var inget jag hade lyssnat på men plötsligt insåg jag hur bra det var. Det var medryckande och jag fastnade totalt i musiken, jag hade hittat ett nytt band som jag gillade. Efter Twisted Sister spelat så var det givetvis det som var den stora grejen, de var ju mina hjälta. Men allt eftersom så har minnet av Yes visat sig sitta kvar allt mer, och det visade sig att de gjorde en av sina bättre spelningar den kvällen enligt kritikerna. 

Författare: Björn velander

fredag 5 juli 2013

MU #3: Roskilde 1999

De största konsertminnena är kanske inte alltid de bästa konserterna. När jag var i Roskilde 1999 såg jag förvisso min absoluta idol Siouxsie som inte sjöng med the Banshees utan med the Creatures. Jag hade henne precis mitt emot mig där jag stod framför scenen. Vid min högra sida hade jag kanske världens vid den tiden, läckraste man. Han hade rätta stilen och var så sexig att jag höll på att smälla av. Han visste säkert om det själv också.

Men det roligaste minnet från den festivalen var när Skunk Anansie spelade och en glad kille från Berlin frågade om jag var tysk. Jag var så tänd på Tyskland vid den här tiden så jag tog det som en komplimang och kunde inte släppa det på flera dagar. Jag vet inte ens vad jag svarade men han frågade om jag ville sitta på hans axlar. Jag sa ja. Där satt jag med världens utsikt över scenen och såg Skunk Anansie. Det var nog inte ens ett band jag kryssat för att jag hade velat se, men det var dock en så stor upplevelse ändå.

Wallinskaya

tisdag 2 juli 2013

SU #18: Legoland

Legoland

Min familj har inte haft det så bra rent ekonomiskt. Främst för att min mor var hemmafru när jag var liten, och att leva på en rörläggarlön när man är fyra barn gör ju att resekontot inte blir så stort. Däremot var vi ofta iväg på tältsemestrar runt om i landet, senare köpte vi husvagn och det finns nog inte speciellt många campingar i södra halvan av Sverige jag inte har varit på någon gång i mitt liv.

Men en gång när jag var i 14års åldern så vann mina föräldrar en helg i en stuga på valfri camping i Danmark. Det bestämdes att vi skulle åka till Legoland. Vi hade varit där någon gång tidigare men då var jag för liten för att minnas det. Så nu när mina två äldre bröder hade flyttat hemifrån och min lillasyster var i 7års åldern så var det alltså dags igen. Vi skulle resa med färjan från Varberg till Grenaa i Danmark, för att sedan köra därifrån till en camping strax utanför Billund där Legoland ligger.
För de som inte varit där kan jag berätta att det är som ett sommarland där allt är uppbyggt av lego. Mount Rushmore i Lego, jag kan fortfarande komma att tänka på det där och förundras över hur mycket tid det måste tagit att bygga upp allt det där. För att inte tala om hur många legobitar som måste använts.
Lego var en favoritleksak när jag var liten, hemma hos mina föräldrar finns en hel säck med bitar. Jag kunde sitta vid den hur länge som helst och gräva runt och bygga saker. Det var en samling som påbörjats när min mor var liten och de hade en pappershandel i Åhus. När Lego började säljas under femtiotalet så fanns det hus som var till för att stå i skyltfönstret, dessa var limmade för att de inte skulle ramla isär när man flyttade om sakerna. När jag var liten såg jag inte värdet i dem och tyvärr är de sönderslagna för jag trodde jag skulle kunna använda bitarna till annat. Senare har samlingen byggts på av det lego vi barn fick i presenter och ännu senare även som barnbarnen fått.

Men hur som helst vi skulle iväg, långt bort, det längsta jag varit utanför Sveriges gräns både före och efter. Men det skulle visa sig bli svårare än vad som var tänkt. Det började redan på motor vägen, vi missade en avfart. Som tur var så var det så tidigt så det var ingen vidare trafik utan min far kunde stanna och backa tillbaka så att vi kom på rätt väg igen.
Jag har alltid gillat att åka bil, min syster däremot är precis tvärt om. Hon blev ofta åksjuk och gillade inte att sitta någon längre tid i bilen. Vilket ofta ledde till att hon frågade om vi inte var framme snart. När hon inte fick några svar från mina föräldrar som tidigt lärde sig att om de låtsades att de inte hörde så slutade hon ganska snart. Men då blev det mer att hon gjorde något som retade mig. Vilket gjorde att jag gjorde något mot henne och så förstår ni säkert hur det hela slutade.

När vi närmade oss hamnen i Varberg så slutade plötsligt bilen att fungera. Det var bara någon timme tills båten skulle gå och bilen startade inte. Just då kändes det som om Legoland var långt borta. Men min far hittade en mack som hade en gör-det-själv hall där han kunde titta på bilen. Men klockan gick ju och till slut så var vi tvungna att inse att vi skulle missa båten. Så min mor fick leta upp en telefonkiosk, vilket i och för sig inte var så svårt då det före mobiltelefonins tid fanns en i varje gathörn i stort sett, för att ringa och boka om biljetterna. Det gick en färja från Halmstad om ett par timmar och det var den vi skulle med, fast då var min far ju tvungen att laga bilen först. När han väl bara hade hittat vad felet var så var ju nästa problem att hitta reservdelar. Det visade sig att vad det nu än var som min far behövde så fanns det inte på macken. Men min far fick låna en bil för att åka i väg till en bilskrot för att köpa de delar han behövde.

Klockan gick och till slut så insåg vi att vi inte skulle hinna med färjan från Halmstad heller. Så min mor fick ännu en gång ringa till färjebolaget och boka om biljetterna. Denna gång fick vi biljetter till båten från Varberg igen.
Jag minns inte vad vi gjorde under tiden vi väntade på att min far skulle laga bilen, bara att jag var orolig att det inte skulle bli någon resa av. Men efter mycket kval och oro så såg jag hur vår blå Volvo 142 körde ut från verkstaden. Det kändes skönt och jag vet inte riktigt vad det kostade för min far att få ihop bilen den där dagen men jag inser att det han gjorde då verkligen är ett bevis för att varken han eller min mor var beredd att vända. De ville att vi skulle få den här upplevelsen.
Så när vi senare rullade in på campingen och fram till den lilla stugan som var så varm och där man fällde upp bordet för fönstret när man skulle sova, så gjorde det inget. Vi hade ju äntligen kommit fram och dagen därpå, väntade ju Legoland.

Författare: Björn Velander
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com

måndag 1 juli 2013

SU #18: Abdullah och hiphopbrorsan

I flygpriset ingick en natt på ett trestjärnigt hotell. Det var det enda hotellet vi bodde på under den resan. Efter den enda frukosten som ingick i priset under den resan, tog vi våra ryggsäckar och gick mot Sultanahmet. Solen stekte och husen reste sig höga och gav av oss svalkande skugga. Varje man vi passerade studerade våra kroppar uppifrån och ned. Vi var de enda kvinnorna och framför allt de enda kvinnorna som fick något som kändes som filmstjärnestatus. Jag försökte dra ner kjolen så att knäna skulle döljas. Männen visslade och blängde ögonen ur sig efter oss. Det lade inga som helst band på sig utan all lust och smicker skulle till varje pris fram.

Tove hade läst om ett hostel i Lonely Planet, som skulle ligga just där, i den där äldre delen av Istanbul. Där kunde man välja att bo på taket med endast presenning som tak över huvudet och väggarna bestod av staket. Jag nappade på allt. Vi hittade Joseph Guesthouse efter en lång tids sökande och checkade in i varsin tältsäng med tillhörande filt. På ena sidan såg vi Hagia Sofia och den andra blå moskén. Vi vaknade av böneutroparen klockan fem varje morgon men njöt ändå av att sova utomhus.

Den första kvällen efter den där hotellnatten orkade vi inte leta efter en restaurang. Vi var trötta men tänkte samtidigt på vår budget. Den första mannen som kastade sig över oss fick veta med besked att hans restaurang enligt menyn inte passade för våra plånböcker. Han tog mig om axeln och sa att hans bror hade en bättre restaurang en bit därifrån. Vi ryckte på axlarna och slog följe med honom. Han var klädd i svarta kostymbyxor och vit kortärmad skjorta. Om halsen hade han en guldigt smycke. Hjässan var kal och mannen var kort. Han gick i sidleds och pratade upphetsat med oss, som om vi var de första utländska kvinnorna som hade nappat på att få en privat guide till de billigare matställena.

Vi kallade honom hiphopbrorsan. Om den korta mannen med kala hjässan var dag, var hans bror definitivt natt. Han hade stora byxor, keps och var cool som en istapp, tystlåten. Vi satte oss vid ett bord och förvånades över att mannen, som jobbade på en helt annan restaurang satte sig ned med oss och beställde maten åt oss. Abdullah berättade han att han hette, den där intensiva och uppspelta karln. Hans bror var besvärad av honom, det märktes tydligt. Han styrde och ställde med honom och han verkade inte vara ett dugg intresserad av två svenska systrar som var bleka som lakan varpå den ena hade pastellrosa hår. Vi åt vår mat samtidigt som mannen babblade utan att äta något. Han bara tittade på och väntade på att vi skulle bli klara, berättade att han ville ta med oss i sin vita Mercedes och visa oss en fin plats. När vi inte längre var lika desperata över att bli mätta på mat, var vi fortfarande hungriga på äventyr. Vi såg på varandra och tvekade inte länge förrän vi sa ja till hans erbjudande. Abdullah blev så till sig att vi fick maten gratis.

Det märktes tydligt att han var intresserad av Tove. Hiphopbrorsan var inte alls intresserad av mig, men han skulle ändå med. Abdullah körde fort med sin vita Mercedes i en stad som blivit svart som natten och där lampor från tusentals hus ritade prickar på omgivningen. Att köra fort är inte alltid förenat med att köra bra, men det tyckte Abdullah ändå att han gjorde. Han jämförde sig själv med någon taxichaufför han sett på en film, samtidigt som han glittrade med sina ögon mot min syster i framsätet.

Han stannade bilen högt uppe på ett berg där marken var en enda stor lervälling men där skulle vi bestämt gå. Hiphopbrorsan tände en cigarett och stod kvar vid bilen. Abdullah tog ett stadigt grepp om Tove och såg till att hon inte skulle trampa i leran. Den enda som riktigt njöt av situationen var han. Min syster kände sig obekväm och tittade på mig som i min tur ryckte på axlarna och såg mig omkring, funderade på vilket märkligt ställe han valt att köra oss till.

”Nu ska vi gå på nattklubb”, utbrast Abdullah. Hiphopbrorsan sken upp och vi satte oss i bilen igen. Jag och Tove såg på varandra med oro i blicken. ”Jag orkar inte”, sa jag. ”Vi får hitta på något och sticka därifrån”, sa Tove. Abdullah blev allt mer upphetsad och lycklig över sin fångst av två unga tjejer som han nu skulle släpa med på nattklubb.

Vi gick ner för en trappan och in i en lokal som var glesbefolkad. Där satt några kvinnor från Amsterdam och drack öl. De höjde glasen mot oss och bröderna bestämde att där skulle vi sitta. ”Imorgon ska jag visa er den stora basaren och se till att ni får rätt priser när ni shoppar”, sa Abdullah. Min enda tanke var att vi nu hamnat i fängelset och Abdullah var direktör och hiphopbrorsan var plit. ”Jag vill inte”, sa jag till Tove på svenska och Abdullahs maniska leende började falla ner i en intensiv blick av oro. ”Inte jag heller”, sa Tove. Vi reste oss upp och gäspade, sa att det var dags att gå hem. ”Låt mig skjutsa er till ert hotell”, sa Abdullah. ”Vi behöver gå”, svarade jag snabbt. ”Jag hämtar er imorgon. Hur dags vill ni bli hämtade?” Tove stod kvar hos bröderna medan jag försiktigt började gå mot ytterdörren. De holländska kvinnorna tittade på oss som om de också väntade på vårt svar, som om vårt fängelsestraff var ett privilegium. ”Vi går själva i basaren”, sa jag till dem och Tove tvekade och tittade på mig. Jag gav henne en menande blick och drog tag i hennes arm. ”Då kommer jag förbi och hämtar er på kvällen så kan vi äta middag tillsammans”, sa Abdullah och vi gick därifrån utan att säga något mer. ”Var du tvungen att säga var vi bodde?”, sa jag till Tove som hade svårt att undvika att svara på frågor.

Efter en hel dag med shopping i den stora basaren och långa promenader började det närma sig kväll. Vi sa till personalen på vårt hostel att vem som än frågade efter oss inte fick veta att vi var där. De såg tveksamma ut men gick till slut med på det. Vi lyckades smyga ut därifrån och gick ner mot havet.


I solnedgångens starka ljus satte vi oss med benen dinglande ner mot vattnet en bit nedanför vår fötter. Det dröjde inte länge förrän en mansröst hälsade på oss. Hjärtat började slå snabbt och jag blev livrädd för att det var Abdullah, men när jag vände mig om och tittade såg vi två andra män intill oss. Lupi och Antonio presenterade de sig som. De slog sig ned och vår lättnad över att det inte var Abdullah och hiphopbrorsan gjorde att vi direkt blev bekväma med att prata med dem. Lupi hade sneda tänder och rökte en joint. Antonio såg lite mer finkammad ut och visade intresse för min syster. Lupi sa att jag var vacker men han gillade inte mitt blekrosa hår. Han gav mig en nejlika som jag sparade i mitt album över resan. Vi tog farväl av varandra några timmar senare, gick till vårt hostel på taket och var nöjda med att vara fria igen.

Wallinskaya

söndag 30 juni 2013

Skrivuppgift #19: Bedragaren

Det är smärtsamt att bli bedragen av en partner och många har någon gång blivit det eller utsatt andra för det. Föreställ dig att du är bedragaren och beskriv ditt liv under en dag där du saxar mellan två förhållanden och försöker att få ihop det utan att bli upptäckt. Kanske är du gift, har barn och upplåst i en bostad och har svårt att släppa taget om allt det. Eller så har du en partner och kan inte välja om du ska ha den gamla kvar eller byta till den nya. Kanske är livet ett helvete med den nuvarande och du kan inte lämna den för att du känner dig hotad. Hitta personen som du vill beskriva och berätta den personens historia, utifrån dess perspektiv. Beskriv eventuella dåliga samveten eller eggande affärer. Du bestämmer historien och du berättar en helt vanlig dag ur bedragarens liv.

Omfattning: max 1300 ord. Observera att max är max och inte ca. 
Deadline: 14 juli (men skicka gärna den tidigare om du blir färdig före det)
  • Mejla uppgiften till: skrivarcirkel@wallinskaya.com som en text eller en länk till din text om du lagt upp den någon annanstans. Skriv textens titel och författarnamnet (eller om du vill vara anonym) i mejlet. I ämnesraden skriver du vilken skrivuppgift det gäller.
  • Genom att du skickar texten, godkänner du att den publiceras på http://skrivarcirkel.blogspot.se/
  • Har du frågor om uppgiften? Ställ dem som kommentar till detta inlägg.

torsdag 27 juni 2013

Miniuppgift: Skriv på tid del 3: Minne

Det är sommar och då passar det extra bra att skriva en text. Börja med något kort för att komma igång. 

Plocka fram en timer, sätt den på 5 minuter, välj ett ämne av de 3 som radas upp nedan och börja skriva utan att tänka på grammatik och detaljer. När tiden har gått ut, släpper du pennan/tangentbordet och läser igenom din text. Ändra på det som inte känns bra och skicka sedan in din text till: skrivarcirkel@wallinskaya.com för publicering här.
Skriv om ett minne:



1. från en biltur


2. från en badplats


3. från en konsert



Deadline: 4 juli (men skicka gärna den tidigare om du blir färdig före det)


  • Mejla uppgiften till: skrivarcirkel@wallinskaya.com som en text eller en länk till din text om du lagt upp den någon annanstans. Skriv textens titel och författarnamnet (eller om du vill vara anonym) i mejlet. I ämnesraden skriver du vilken skrivuppgift det gäller.
  • Genom att du skickar texten, godkänner du att den publiceras på http://skrivarcirkel.blogspot.se/
  • Har du frågor om uppgiften? Ställ dem som kommentar till detta inlägg.

måndag 17 juni 2013

SU: #17: Skolavslutningen

Skolavslutningen

Det var lite för svalt i skuggan för att cykla utan jacka egentligen men jag hade bara en skjorta och ett par ljusa byxor på mig där jag cyklade bredvid min mamma på väg mot skolan. Jag var fyllde åtta år och det var skolavslutning.


Jag försökte cykla på lite fortare där det var skugga och lite långsammare där solen nådde fram. I mammas cykelkorg låg en liten bukett Liljekonvaljer som vi plockat hos mormor kvällen innan. Den skulle sättas i kyrkan tillsammans med mina skolkamraters blommor.


I klassrummet satt föräldrarna längs ena väggen, vi elever satt i våra bänkar. Fröken pratade om hur det har gått för oss och att vi skulle njuta av sommarlovet, sen kom det som jag inte alls såg fram emot, det skulle sjungas för mig. Jag fyller ju år. Alla reste sig och sjöng och jag har nog aldrig känt mig så obekväm som då. Alltid när jag stått i centrum har jag skruvat på mig, men i synnerhet de år när min födelsedag sammanfallit med skolavslutningen. Det var ju sommarlovet man väntade på och så skulle det sjungas för mig! Jag har aldrig riktigt förlikat mig med det.


Fröken spelade på en liten el-orgel i klassrummet, medan vi sjöng Idas sommarvisa.
Tiden verkade stå still där inne, doften från den svarta tavlan verkade närmast sitta i väggarna, om man kunde gå in i det där rummet nu skulle det säkert lukta precis som då. Men det går inte, väggarna är utslagna och andra har kommit till. När jag åker förbi den där skolan så kan jag ändå på något vis känna den där doften av en våt tvättsvamp som strukits över tavlan. Sen hade fröken skrivit med olika färger lite för tidigt innan tavlan riktigt hade hunnit torka. Glad sommar! Och så hade hon ritat blommor runt om. Hon skrev så vackert, jag trodde när jag var liten att alla skrev vackert när man blev vuxen, nu vet jag bättre. De skrev och skriver vackert för att pekpinnen lärde dem det, jag skriver som en kratta men har inga minnen av pekpinnar som landar över mina fingrar.

Kyrkan var sval, de tunna dynorna skyddade inte mot det hårda träet mer än en liten stund. Den blomstertid nu kommer och prästen som pratade. Kyrkan val välbekant och mystisk på samma gång. Målningarna i taket som jag sett i böcker efteråt. Jag minns dem än idag även om jag inte kommer ihåg vad som gjorde dem så speciella att de fanns med i den där boken. Predikstolen med ett litet tak där det hängde en förgylld duva, runt om den snidat i träet stod evangelisterna.


Och så den stora orgeln, man kunde höra hur kantorn spelade på den, alltså det fysiska tryckandet på tangenterna och trampandet på pedalerna i bakgrunden. Vaktmästaren var den som ledde sången, längst bak satt han alltid i en mörk kostym. Så långt i från den man som normalt var ute och skötte om blommorna och grävde gravarna.

Den speciella tystnaden som finns i en kyrka, som kommer av vitkalkade svala väggar som förstärker allt. Även om jag egentligen aldrig har trott har kyrkor alltid haft en speciell inverkan på mig. Jag blir lugn, eftertänksam. Altartavlan är en målning av Jesus på sin golgatavandring, han lutar kinden mot korset, och det ser på något sätt fridfullt ut. Det är en mörk tavla, men det ser ut som om han söker tröst i träkorset. Samma träkors som han bara ett par metrar högre upp är fastspikad på. En träskulptur denna gång, han ser mycket mera plågad ut nu. Det kan inte ha varit mer än några timmar mellan den där målningen och tillfället på korset. Anade mannen som kramade korset att han snart skulle hänga uppspikad och döende på det kors han kramade närmast ömt? Eller var det just därför han kramade det? Han visste vad som skulle komma och han visste att korset var den enda vän han just nu hade.

Hemma väntade bestyren med att förbereda för mitt födelsedagsfirande. I morgon skulle farmor och mormor komma. Det skulle göras gräddtårta med jordgubbar, ännu en sak jag inte riktigt gillade, jag fick aldrig välja. Det var sommar och då skulle det vara gräddtårta med färska jordgubbar. Hur kunde jag önska mig något annat egentligen undrar jag nu?

Men jag var inte del i det. Jag bytte kläder så fort jag kommit hem, jag ville ut i trädgården, det var varmt nu, solen stod högt och jag skulle inleda sommarlovet med att hoppa genom vattenspridaren.

Författare: Björn Velander
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com

söndag 16 juni 2013

Skrivuppgift #18: På resande fot

Genom åren har jag alltid hittat på en massa idéer till galna berättelser när jag varit på resande fot, antecknat lite och sedan tänkt att jag ska skriva världens bästa roman eller novell utifrån idéerna, men det har aldrig blivit mer än de där anteckningarna som ligger någonstans i en fuktskadad anteckningsbok. Det händer ju mycket när man är på resande fot. Intrycken haglar in från alla håll och kanter och minnen skapas som aldrig glöms bort. Vilket resminne skulle du vilja utveckla och skriva en text om? Fundera på det och sätt igång att skriva. Kanske har det hänt något som var obehagligt eller något som var helt fantastiskt. En liten kort romans eller en relation som slutade fungera för ni gick varandra på nerverna. Herregud, vad ska man välja? Det är helt okej att skriva flera texter som ni förstår.

Behöver du fler tips och idéer, lämna en kommentar här nere så kanske hjälpen kommer snabbare än du anar.

Omfattning: max 1500 ord. Observera att max är max och inte ca. 
Deadline: 30 juni (men skicka gärna den tidigare om du blir färdig före det)
  • Mejla uppgiften till: skrivarcirkel@wallinskaya.com som en text eller en länk till din text om du lagt upp den någon annanstans. Skriv textens titel och författarnamnet (eller om du vill vara anonym) i mejlet. I ämnesraden skriver du vilken skrivuppgift det gäller.
  • Genom att du skickar texten, godkänner du att den publiceras på http://skrivarcirkel.blogspot.se/
  • Har du frågor om uppgiften? Ställ dem som kommentar till detta inlägg.

onsdag 5 juni 2013

SU #16: Första matchen på Olympia

Första matchen på Olympia

Första gången jag såg HIF spela var 2 oktober 2010. Flera dagar innan hade jag kollat upp hur tågen gick, var fansen skulle träffas och vilken väg jag skulle ta för att komma till arenan. 

Matchen skulle börja 16.00 så jag tog tåget ner redan klockan elva. Jag ville vara i tid helt enkelt. När jag klev av tåget hade jag en ungefärlig bild av vart jag skulle. När jag kom ut från Knutpunkten så möttes jag av poliser och ett antal supportrar från GAIS. De var klädda i grönsvarta tröjor och hade vita plastmasker över ansiktet. Det kändes lite olustigt men de brydde sig inte om mig.  

Jag gick längs kajen bort mot stortorget där jag promenerade upp mot terasstrapporna men innan jag kom upp till dem vek jag av mot vänster, in på affärsstråket kullagatan. Jag trodde jag var på rätt väg, men rätt snart var jag inte riktigt säker på var jag var längre. Trots allt så var jag ändå ganska säker på att om jag bara fortsätter en bit till så kommer jag att hitta rätt, dessutom hade jag ju gott om tid till matchstart. 

Men till slut var jag ändå tvungen att inse att jag nog hade tagit fel väg någonstans och att jag inte skulle hitta den där puben. Så jag började försöka hitta vägen till arenan istället. Jag ville inte vända tillbaka då jag misstänkte att det skulle bli bra mycket längre att gå, jag gick helt enkelt i den riktning det borde vara. 

Jag vet inte hur många kilometer jag gick den dagen, men jag var så uppe i varv och så spänd över att äntligen få gå på en match med Helsignborgs IF att jag inte brydde mig. Jag kunde gå hur långt som helst. När jag äntligen efter nästan två timmars traskande hade letat mig fram till Olympia så kom nästa problem, hitta rätt ingång. Jag gick nästan runt den där arenan två varv innan jag var säker på att jag hade hittat rätt. Jag är inte direkt den där typen som stannar och frågar. 

Jag hade biljett till sektion 35. Högst upp, mitt framför trappan. Det är en ganska brant lutning på läktaren och jag som har anlag för svindel hade lite problem när jag tittade ner. Men så länge jag inte tittade på själva trappan utan höll blicken på planen så var det okej. 
Det var en stor känsla att sätta sig tillrätta på den arenan som man bara tidigare sett på tv. Vara en del av alla de där människorna man sett skymta förbi. Att få ställa sig upp och sjunga med i inmarchhymnen. Det var det bästa med kvällen visade det sig. Spelet på plan var tillknäppt och trist, i 27e matchminuten nickade GAIS in en hörna. 0-1 och det som såg ut att bli en guldstrid de sista fyra omgångarna verkade rinna Helsingborg ur händerna. Jag fällde upp kragen mot kylan som på något sätt svepte in bakom mig. När halvtid närmade sig staplade jag nerför trapporna för att få i mig lite kaffe och en korv. Jag hoppades på att de bodar som sålde tröjor och mössor innan match skulle ha öppet nu med men tyvärr fick jag nöja mig med att värma kroppen inifrån. 

Andra halvlek var en enda lång kamp. Det hände inget minnesvärt överhuvudtaget tyvärr. Det slutade 0-1 och chansen till SM guld låg inte i klubbens egna händer längre. Man var beroende av att andra lag skulle förlora. 

Jag följde strömmen av besvikna supportrar ner mot centrum för att ta tåget hem till Halmstad igen. När jag närmade mig ingången till Knutpunkten så kom en vakt fram till mig och sa att jag inte skulle gå ner till tågen, de ville slussa ut GAIS supportrarna först. GAIS är ju ett Göteborgslag och jag skulle till Halmstad, vilket skulle göra att vi åkte samma tåg. 

Jag tog trappan upp till andra våningen och gick in på en pub. När jag satt där med min öl och funderade så insåg jag inte att jag så här drygt två år efter skulle ha säsongskort, vara medlem i både klubben och supporterklubben samt att jag skulle skriva om laget på en hemsida där jag ibland även gör intervjuer med tränaren. 

Författare: Björn Velander
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com