Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


lördag 7 juni 2014

Brott och Straff

Författare: Björn Velander

Lars sköljde av den sista tallriken och ställde den i diskstället. Efter att noggrant torkat av diskbänken gick han och satte sig vid köksbordet. Det var tyst, bara klockans stilla tickande hördes. Han tog fram ett block och hans våta fingrar lämnade fläckar på pappret. Han såg ut över gården. Allt verkade så lugnt, stilla. Inte ens måsarna hördes idag. Han såg på klockan, två timmar innan tåget skulle gå. Från början tänkte han ta bilen men det hade blivit för lätt att spåra upp vart han tog vägen. Istället sålde han den. Billigt och kontant, säkert skulle han kunnat få mycket mer för den men då hade det blivit banköverföring och nu hade han istället pengarna nerstoppade i en väska. 
Han klickade lite med pennan men la ner den igen. Det var för svårt att skriva något. Han reste sig från stolen och stod där och såg ut genom fönstret. 

Han gick ut i hallen, drog på sig sin jacka över sin luvtröja och drog ner en keps så långt i pannan som det gick. Han fällde upp luvan och såg sig i spegeln. Ett par veckors skäggstubb på detta så skulle ingen känna igen honom. Av gammal vana stoppade han ner mobilen i fickan. Han drog upp den igen och slog av den och gick ut och placerade den på köksbordet bredvid plånboken. Allt han skulle ta med sig var sitt pass. Det skulle han bränna i Köpenhamn när han träffat sin kontakt där och plockat upp det falska passet han hade beställt. 

-----

Anita lade ifrån sig telefonen. Det var tredje meddelandet hon hade lämnat. En lätt oro hade börjat kännas i magen. Den där känslan man får när något är fel. Hon hade varit hos honom förra veckan och det var något redan då som gjorde att hon fick en konstig känsla. Han hade varit så bestämd på att hon skulle hämta sina saker. Ville inte lyssna när hon tyckte att de kunde vänta någon vecka till. Hon hade hoppats på att han skulle ändra sig, ta henne tillbaka. 
När han sen inte dök upp på jobbet så började hon bli orolig. Han var alltid först på plats och även om han skulle på en konferens i Köpenhamn under dagen så kom han alltid inom jobbet först. Om inte annat så svarade han alltid i telefonen när hon ringde. Hon trummade lite med fingrarna mot bordet som hon alltid gjorde när hon var nervös.  

-----

Han satt på tåget till Berlin, därifrån skulle han ta ett tåg vidare till Sofia i Bulgarien. Han var trött, kontakten i Köpenhamn hade inte dykt upp som de hade bestämt och han hade fått spendera natten ute, även om dagarna började bli varmare så var nätterna fortfarande kalla. Med tanke på hur tidningarna såg ut nu på morgonen så insåg han att han gjort rätt som inte valt att ta in på hotell. Det hade varit så många ögon att undvika då. Nu var han bara en lite ovårdad man på väg till Berlin. Varje gång någon kom gående i tåget mot honom tittade han ner, gömde sitt ansikte bakom kepsens skärm. Förvisso hade tidningarna valt en ganska gammal bild på honom där han var smalare. Nu var han orakad och ögonen röda med stora påsar på grund av nattens sömnbrist. 
Men ändå, han var på förstasidan i alla de stora tidningarna "Företagsledare 45 mystiskt försvunnen!" hade de svarta rubrikerna skrikit ut. Han hoppades att han skulle hinna fram till Sofia innan de hade kommit på anledningen.
En kvinna på andra sidan gången tittade intensivt på honom. Han tog sin väska och gick till restaurangvagnen.

-----

Det visade sig att det var ganska många som vetat om Anitas och Lars förhållande, trots att de smugit med det. Men när det stod klart att Lars verkligen var försvunnen så var det många som hade frågor. Inte minst polisen. När såg du honom senast? När pratades ni vid? Hur verkade han må? Frågorna hade snurrat runt henne men hon hade ju inga andra svar än de som hon gett. Värst var ändå samtalet med hans bror Anders. Han var en av de få som vetat om relationen och som ogillade den. Lars hade nämnt något om att Anders hade lånat pengar av honom. Anders å sin sida trodde det var Anita som låg bakom försvinnandet. Att hon hade pressat Lars på pengar. Så det blev nya turer hos polisen. Hon blev "den hemliga kvinnan" i pressen. Det pratades bakom hennes rygg på jobbet, det var knappt så att de dolde det ens. Hon stannade hemma från jobbet, valde att jobba hemifrån. Men det blev inget gjort.
-----

Lars hade hittat ett litet billigt boende där han kunde stanna några månader. Planen var att skaffa sig ett jobb, vad som helst, och böra bygga ett nytt liv. Tanken var att han skulle ligga lågt ett tag så att han kunde ta sig till Filipinerna senare. Thailand hade varit hans första tanke men med tanke på antalet svenskar där så var det för osäkert. Filipinerna låg i samma område men betydligt mindre svenska turister. Han hade gått in på ett internetcafé i Sofia och läst vad som skrevs i Sverige. Han blev uppriktigt ledsen av att läsa att Anita fått ta en så stor smäll. Han hade ju försökt hålla henne utanför. Till slut hade det kommit fram, de dåliga affärerna och hur företaget stod på ruinens brant. Hur han hade gömt undan kapital, viss del av det hade ju hamnat i hans bror fickor men det var det ingen som hade kommit fram till ännu, men det mesta hade han sett till att gömma och hålla för sig själv. Han hade tidigt sett vad som skulle komma fram över och han hade noga tänkt ut sin plan. Men att Anita skulle få ta smällen ingick inte. Det var därför som han brutit med henne, han ville inte blanda in henne i det han höll på med. 

-----

Fyra veckor efter att allt hade briserat låg det där på hallmattan. Ett vykort med en bild på en kyrka. "Förlåt. L." var allt där stod. Det var posttstämplat i Rom. Anita satt vid köksbordet och såg på det. Funderade på om hon skulle ringa polisen. Men hon förstod att det inte var där han var. Med tanke på hur han hade lurat bort skattemyndigheten och alla inom företaget så var han inte så dum att han så enkelt skulle avslöja sig. Hon tog vykortet och gick in i vardagsrummet. Drog ut boken Brott och Straff och stoppade in vykortet bland sidorna. 

1 kommentar:

  1. En spännande och välskriven berättelse. Man undrar hur det går längre fram, om det är möjligt att försvinna för gott på det där sättet. Men det har ju hänt "på riktigt" ibland.
    //Ella-Bella

    SvaraRadera