Första gången jag såg HIF spela var 2 oktober 2010. Flera dagar innan hade jag kollat upp hur tågen gick, var fansen skulle träffas och vilken väg jag skulle ta för att komma till arenan.
Matchen skulle börja 16.00 så jag tog tåget ner redan klockan elva. Jag ville vara i tid helt enkelt. När jag klev av tåget hade jag en ungefärlig bild av vart jag skulle. När jag kom ut från Knutpunkten så möttes jag av poliser och ett antal supportrar från GAIS. De var klädda i grönsvarta tröjor och hade vita plastmasker över ansiktet. Det kändes lite olustigt men de brydde sig inte om mig.
Jag gick längs kajen bort mot stortorget där jag promenerade upp mot terasstrapporna men innan jag kom upp till dem vek jag av mot vänster, in på affärsstråket kullagatan. Jag trodde jag var på rätt väg, men rätt snart var jag inte riktigt säker på var jag var längre. Trots allt så var jag ändå ganska säker på att om jag bara fortsätter en bit till så kommer jag att hitta rätt, dessutom hade jag ju gott om tid till matchstart.
Men till slut var jag ändå tvungen att inse att jag nog hade tagit fel väg någonstans och att jag inte skulle hitta den där puben. Så jag började försöka hitta vägen till arenan istället. Jag ville inte vända tillbaka då jag misstänkte att det skulle bli bra mycket längre att gå, jag gick helt enkelt i den riktning det borde vara.
Jag vet inte hur många kilometer jag gick den dagen, men jag var så uppe i varv och så spänd över att äntligen få gå på en match med Helsignborgs IF att jag inte brydde mig. Jag kunde gå hur långt som helst. När jag äntligen efter nästan två timmars traskande hade letat mig fram till Olympia så kom nästa problem, hitta rätt ingång. Jag gick nästan runt den där arenan två varv innan jag var säker på att jag hade hittat rätt. Jag är inte direkt den där typen som stannar och frågar.
Jag hade biljett till sektion 35. Högst upp, mitt framför trappan. Det är en ganska brant lutning på läktaren och jag som har anlag för svindel hade lite problem när jag tittade ner. Men så länge jag inte tittade på själva trappan utan höll blicken på planen så var det okej.
Det var en stor känsla att sätta sig tillrätta på den arenan som man bara tidigare sett på tv. Vara en del av alla de där människorna man sett skymta förbi. Att få ställa sig upp och sjunga med i inmarchhymnen. Det var det bästa med kvällen visade det sig. Spelet på plan var tillknäppt och trist, i 27e matchminuten nickade GAIS in en hörna. 0-1 och det som såg ut att bli en guldstrid de sista fyra omgångarna verkade rinna Helsingborg ur händerna. Jag fällde upp kragen mot kylan som på något sätt svepte in bakom mig. När halvtid närmade sig staplade jag nerför trapporna för att få i mig lite kaffe och en korv. Jag hoppades på att de bodar som sålde tröjor och mössor innan match skulle ha öppet nu med men tyvärr fick jag nöja mig med att värma kroppen inifrån.
Andra halvlek var en enda lång kamp. Det hände inget minnesvärt överhuvudtaget tyvärr. Det slutade 0-1 och chansen till SM guld låg inte i klubbens egna händer längre. Man var beroende av att andra lag skulle förlora.
Jag följde strömmen av besvikna supportrar ner mot centrum för att ta tåget hem till Halmstad igen. När jag närmade mig ingången till Knutpunkten så kom en vakt fram till mig och sa att jag inte skulle gå ner till tågen, de ville slussa ut GAIS supportrarna först. GAIS är ju ett Göteborgslag och jag skulle till Halmstad, vilket skulle göra att vi åkte samma tåg.
Jag tog trappan upp till andra våningen och gick in på en pub. När jag satt där med min öl och funderade så insåg jag inte att jag så här drygt två år efter skulle ha säsongskort, vara medlem i både klubben och supporterklubben samt att jag skulle skriva om laget på en hemsida där jag ibland även gör intervjuer med tränaren.
Författare: Björn Velander
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com
Man får en bra bild av hur det är på en match och typiskt Sverige är det kallt och ruggigt. Matchen verkade inte vara något att ha, men du känner ändå att det var en upplevelse och du minns den väl. Direkt undrar jag, som inte kan något om sport, vad HIF är för lag och vilken stad du är på väg till, det hade varit bättre att nämna det i början av texten. Hur tog du dig hem sen eftersom du inte ville åka med samma tåg som GAIS-supportrarna?
SvaraRaderaGAIS supportrarna blev eskorterade genom stan av polisen och åkte alla hem med samma tåg, jag satt tryggt och drack några öl innan jag tog ett senare tåg hem.
SvaraRaderaJag kunde nog varit tydligare med, både vilken stad det var och vilken sport det handlade om, för mig är det ju självklarheter, men som du säger så blir det svårt för bland annat dig som inte är sportintresserad att veta varifrån HIF kommer eller att det är fotboll det handlar om.