De största konsertminnena är kanske inte alltid de bästa
konserterna. När jag var i Roskilde 1999 såg jag förvisso min absoluta idol
Siouxsie som inte sjöng med the Banshees utan med the Creatures. Jag hade henne
precis mitt emot mig där jag stod framför scenen. Vid min högra sida hade
jag kanske världens vid den tiden, läckraste man. Han hade rätta stilen och var
så sexig att jag höll på att smälla av. Han visste säkert om det själv också.
Men det roligaste minnet från den festivalen var när Skunk
Anansie spelade och en glad kille från Berlin frågade om jag var tysk. Jag var
så tänd på Tyskland vid den här tiden så jag tog det som en komplimang och
kunde inte släppa det på flera dagar. Jag vet inte ens vad jag svarade men han
frågade om jag ville sitta på hans axlar. Jag sa ja. Där satt jag med världens
utsikt över scenen och såg Skunk Anansie. Det var nog inte ens ett band jag
kryssat för att jag hade velat se, men det var dock en så stor upplevelse ändå.
Wallinskaya
Wallinskaya
Ofta blir det de där oväntade konserterna som blir de bästa. Även om det kanske inte alltid är bandet som sådant utan helhetsupplevelsen som gör det.
SvaraRadera