Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


lördag 8 mars 2014

Oslokryssningen

Författare: Björn Velander

De gick in och satte sig i restaurangen. Båten gungade lite svagt och de vinglade till lite då och då när golvet inte riktigt var där de trodde att det skulle vara. 
"Tack älskling." sa hon med ett leende när han drog ut stolen åt henne. Han log mot henne men hans blick riktades åt ölglaset som stod på ett bord en bit bort.
"Vad skönt det var att komma iväg, det ska bli helt underbart med en dag i Oslo bara du och jag."
"Ja det behöver vi. Komma bort från vardagen." han slog upp vatten i deras glas.
"Du vi kan ta öl om du vill. Du har ju ändå hållt uppe så länge nu."
Hans hand skakade till när hon sa det. Men han fann sig snabbt.
"Nej det är inte värt att göra det. Det var sex månader vi sa och det har bara gått fyra. Jag ska visa att jag klarar det."
"Okej älskling. Då tar vi bara vatten." hon log och lyfte sitt glas mot honom. "Skål! För dig Krille."
Han höjde sitt glas och log lite.
Hon pratade om det ena och det andra men han lyssnade inte. Han lyckades höra vad han behövde och kunde nicka och hålla med på rätt ställe för att hålla fasaden uppe. Men egentligen var klingande glas och nöjda suckar från personer som tog den där första klunken öl allt han kunde höra. Allt han ville var att beställa in en stor stark. Men han var inte säker på att han skulle kunna hålla sig från att bli full. Det gick bra att dölja drickandet när han var hemma men här var det svårt att komma undan. 

Efter att de hade ätit gick de runt en stund på båten. Det var snart dags för fotbollslandskamp och den skulle han se i baren medan hon skulle gå och unna sig ett par timmar på relaxavdelningen. De skiljdes åt utanför baren med en kyss.
"Hoppas det går bra älskling."
"Ha det skönt i bastun, du förtjänar att koppla av lite, du jobbar för mycket." sa han och smekte hennes kind.
"Ja jag vet men det är snart över med det nu."
"Va? Vad menar du? Börjar det vända neråt igen?"
"Ingen fara älskling, det har bara planat ut lite, vi har kommit ifatt nu så det kommer inte bli så mycket att göra framöver." sa hon snabbt. Hon kysste honom igen och de skiljdes åt. Hon ville inte berätta inte än. Det skulle bli en glad överraskning på hemresan. 

När han var säker på att hon var utom synhåll gick han bort till baren.
"En stor öl tack." han höll fram pengarna och bartendern ställde ett glas öl framför honom. Han tömde halva glaset på en gång. Sen satte han sig vid ett bord och började titta på matchen. Han försökte få ölen att vara men den försvann snabbt. Han ville inte göra av med för mycket pengar under kvällen, det var ju en hel dag i Oslo som väntade och han ville bjuda henne på middag. Han hade svårt att koncentrera sig på tvn. Flaskorna i baren lockade mer. Han såg att ett par kom in i baren med en kasse från taxfreeshoppen. De köpte ett glas cola och slog sig sen ner vid ett bord och halvt dolt tog de en flaska från kassen och spädde på innehållet i glaset.
Krille reste sig snabbt och gick i väg till shoppen. Där inne stod flaskorna i långa rader. Han lät handen stryka över dem när han gick i gången. Han plockade åt sig två flaskor vodka, betalade och gick och satte sig i baren igen. Han beställde en ny öl och sen skruvade han av korken på den ena vodka flaskan. Matchen försvann i ett töcken. 

Han öppnade dörren och snubblade in i hytten. Han ställde ner kassen med flaskorna försiktigt,knäppte upp byxorna och sparkade av både jeansen och skorna när de föll ner runt hans vrister. Skjortan drog han över huvudet och slängde den på golvet. 
"Krille är det du?" hördes ett mumlande från sängen.
"Ja är du vaken gumman?" rösten var slirig.
"Va fan, är du full?" hennes röst blev skarp "Var har du varit?"
"Men lugna dig älskling, jag är inte full. Jag satt bara och snackade med några killar där borta."  
Han satte sig på sängkanten. 
"Vad då för killar? Vad snackar du om?" 
"Dom där ute! De var skittrevliga!" han lade sig ner bakom henne. Hans händer sökte hennes kropp. Girigt tog de sig in under linnet och tog ett hårt tag om hennes ena bröst. 
"Andreas, sluta! Jag vill sova." hon försökte vrida sig bort från hans händer.
"Men kom igen." han andades tungt intill hennes öra. Han vred över henne på rygg och handen som precis klämt på hennes bröst förflyttades snabbt ner till hennes skrev. Hon försökte klämma ihop benen men han var för stark. Handen pressades in mellan hennes ben och han gned den utanpå hennes trosor. 
"Sluta sa jag!" hon försökte kämpa emot men han tryckte in sitt ben mellan hennes och kysste henne med en slabbig spritdoftande mun. Fingrarna drog trosan åt sidan och trycktes in i henne. Hårt förde han två fingrar in och ut i henne samtidigt som han pressade sin tunga in i hennes mun.
Hennes ögon tårades och hon slog allt vad hon orkade mot honom i sina försöka att komma loss. I ett sista desperat utfall tryckte hon upp sitt knä och träffade honom rakt i skrevet. 
Han grymtade till plågat och gav henne en örfil och hon svarade med samma mynt. Slaget fick honom att stanna upp och för en sekund se nyktert på vad som hände. Hans ögon spärrades upp när han såg det röda märket över hennes kind. Han drog sig instinktivt bakåt, snubblade ur sängen och började dra till sig sina kläder. Skjortärmen sprack när han drog skjortan över huvudet igen men han brydde sig inte. När han dragit på sig byxorna tryckte han ner fötterna i skorna och tog upp en flaska vodka ur sin kasse. Han öppnade hyttdörren vände sig om och tittade på henne. Hon låg under täcket i fosterställning och grät högt. Han gjorde en ansats till att säga något men lät gick bara där ifrån och stängde dörren efter sig. 

Han skruvade av korken från flaskan med ett vant grepp, lät den falla till golvet där han stampade på den samtidigt som han förde flaskan till sin mun. Solen hade gått ner bortom Sverige för en stund sen. Luften var fotfarande varm på däck. Han såg sig om där han stod och såg mest skuggor som rörde sig två och två i mörkret. Han förde återigen flaskan till sin mun och tog en rejäl klunk. Sen lät han armen falla utmed sidan. Den välbekanta tyngden av flaskan kändes plötsligt som en klump glödande kol i handen. Med en kraftig rörelse slängde han flaskan över relingen, han såg den singla iväg ner mot vattnet. Länge stod han och såg ner mot vattnet där den hade försvunnit. Bakom sig hörde han någon som skrattade svagt. 

Hon hörde dörren gå igen och så blev det tyst. Hon låg still och försökte höra om han kom tillbaka eller inte, men det ringde bara i örat efter slaget hon fått. Försiktigt tittade hon fram från täcket. I dunklet kunde hon konstatera att han inte var kvar. Hon sträckte ut handen och tände sänglampan och kontrollerade att hytten verkligen var tom. Försiktigt reste hon sig från sängen och med täcket omkring sig så gick hon till det lilla badrummet där hon tände lampan och stängde och låste dörren. Hon såg sig i spegeln. Ögonen var röda och svullna, kinden var röd och öm. Håret stod åt alla håll. Hon vände bort blicken och gick in i den lilla duschkabinen och vred på vattnet. Det träffade hennes ansikte med en chockartad kyla, snabbt vred hon upp värmen innan hon sjönk ner på knä. Vattnet som blev varmare och varmare föll över hennes kropp och linnet och trosorna som hon fortfarande hade på sig blev genomblöta. Hon satt där på knä med händerna om magen och grät tills vattnet blev kallt. Där inne tyckte hon sig känna ett litet lätt fladder. Men antagligen fanns det bara i hennes huvud. När hon inte stod ut med kylan längre så reste hon sig och stängde duschen. Hon drog av sig linnet och trosorna och torkade sig medan hon skakade av köld. Sen gick hon ut i hytten och tog på sig en tröja och ett par jeans. Sedan plockade hon ihop sina saker och ställde väskorna vid ena väggen. Hon kände sig samlad, tårarna hade tagit slut. Nu var hon bara kall. Hon stack ner fötterna i sina skor och drog på sig sin tunna jacka innan hon gick ut ur hytten. 

När solen var på väg upp och man började ana Oslofjordens stränder smög han sig försiktigt ner till hytten igen. Han knackade försiktigt, när han inte fick något svar så tryckte han in nyckelkortet och öppnade sakta dörren.
"Emelie?" frågade han viskande. 
Han stängde dörren och satte sig på sängen och såg sig om kring. Sägen var obäddad, Emelies väskor stod packade vid ena väggen. Hans grejer låg som han lämnat dem. Han reste sig och lämnade hytten. Han var tvungen att hitta henne, förklara att det inte var meningen det som hände. Han drev runt på den ännu sovande färjan, här och där mötte han någon men då sänkte han blicken och skyndade förbi. Som om de skulle kunna se på honom vad han gjort. 

Han hittade henne i aktern ute på däck. Sakta gick han fram mot henne med blicken i marken, han vågade inte se henne i ögonen. De stod där på däck. Havet låg så stilla som havet kan göra, en svag bris drog med sig en slinga av hennes hår. Hon höll sig om magen. En tår rann sakta nerför hennes kind när hon såg upp på honom. 
"Det var ju inte så här det skulle bli!" sa hon högt och vände sig bort.
"Jag vet... förlåt." han tog ett försiktigt tag om hennes axlar och försökte vända henne runt. Hon höll emot.  
"Nej släpp mig. Låt mig vara." Hon tog ett par steg framåt och hans händer som legat på hennes axlar hängde kvar en sekund i luften innan han bara släppte ner dem. Han stod där och såg på henne.
"Emelie..." började han men rösten svek honom. 
"Jag är med barn." sa hon tyst. 
"Va?"
"Jag är med barn!" skrek hon ut över Oslofjorden. 
"Barn? Ska vi bli föräldrar?"
"Va?" hon vände sig om och ögonen var mörka. "Vad får dig att tro att jag vill ha med dig att göra överhuvudtaget?! Fattar du inte att du förstört allt?"
"Emelie, jag lovar att jag ska ändra på mig. Jag ska sluta dricka jag lovar." 
"Krille sluta. Bara försvinn ur mitt liv." hon vände sig om för att gå. 
"Men snälla..." han tog tag i hennes axel. Emelie snodde runt och hennes hand träffade hans kind. Hon såg honom stint i ögonen innan hon vände sig om och gick där ifrån. 

När båten la till i Oslos hamn såg hon honom gå längre fram genom landgången. Han gick genom tullen och stannade upp och såg sig omkring innan han försvann i myllret uppför Karl Johan. Hon stod där och såg hur han försvann i vimlet. En liten del av henne ville springa efter. Men hon stod bara där, till slut såg hon en bänk som hon satte sig på. Hon la handen på magen och tårarna började rinna igen. 

4 kommentarer:

  1. Skitbra! Redan från början öppnar det upp till frågor som jag bara väntar på att få svar på. Man anar ett och annat. Han är alkoholist som kan trilla dit men det känns ändå rätt så stabilt. En jättebra story med ett öppet slut. Är de impulsiva eller är det här definitivt?
    Detaljer: En sak som går att förtydliga är att med bara några få ord berätta att det har gått ett bra tag från det att han satt i baren tills han kommer till hytten. Man förstår ju att det är sent när frun sover men det skulle ändå vara bra att berätta att det gått flera (?) timmar. När han går ifrån hytten är det även oklart var han går. Man förstår sen att han är ute på däck eftersom du skriver relingen.

    SvaraRadera
  2. En mycket välskriven berättelse om en olycklig relation. Finurlig lösning på barnet som "skulle vara med" i historien.
    //Ella-Bella

    SvaraRadera
  3. Bra skriven novell i lite Sjöwal & Wahlööanda. Jag gillar hur den beskriver det krypande obehaget i vardagen, hur någon som egentligen vill väl kan göra något helt annat.
    /fröken fräken

    SvaraRadera