Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


måndag 17 juni 2013

SU: #17: Skolavslutningen

Skolavslutningen

Det var lite för svalt i skuggan för att cykla utan jacka egentligen men jag hade bara en skjorta och ett par ljusa byxor på mig där jag cyklade bredvid min mamma på väg mot skolan. Jag var fyllde åtta år och det var skolavslutning.


Jag försökte cykla på lite fortare där det var skugga och lite långsammare där solen nådde fram. I mammas cykelkorg låg en liten bukett Liljekonvaljer som vi plockat hos mormor kvällen innan. Den skulle sättas i kyrkan tillsammans med mina skolkamraters blommor.


I klassrummet satt föräldrarna längs ena väggen, vi elever satt i våra bänkar. Fröken pratade om hur det har gått för oss och att vi skulle njuta av sommarlovet, sen kom det som jag inte alls såg fram emot, det skulle sjungas för mig. Jag fyller ju år. Alla reste sig och sjöng och jag har nog aldrig känt mig så obekväm som då. Alltid när jag stått i centrum har jag skruvat på mig, men i synnerhet de år när min födelsedag sammanfallit med skolavslutningen. Det var ju sommarlovet man väntade på och så skulle det sjungas för mig! Jag har aldrig riktigt förlikat mig med det.


Fröken spelade på en liten el-orgel i klassrummet, medan vi sjöng Idas sommarvisa.
Tiden verkade stå still där inne, doften från den svarta tavlan verkade närmast sitta i väggarna, om man kunde gå in i det där rummet nu skulle det säkert lukta precis som då. Men det går inte, väggarna är utslagna och andra har kommit till. När jag åker förbi den där skolan så kan jag ändå på något vis känna den där doften av en våt tvättsvamp som strukits över tavlan. Sen hade fröken skrivit med olika färger lite för tidigt innan tavlan riktigt hade hunnit torka. Glad sommar! Och så hade hon ritat blommor runt om. Hon skrev så vackert, jag trodde när jag var liten att alla skrev vackert när man blev vuxen, nu vet jag bättre. De skrev och skriver vackert för att pekpinnen lärde dem det, jag skriver som en kratta men har inga minnen av pekpinnar som landar över mina fingrar.

Kyrkan var sval, de tunna dynorna skyddade inte mot det hårda träet mer än en liten stund. Den blomstertid nu kommer och prästen som pratade. Kyrkan val välbekant och mystisk på samma gång. Målningarna i taket som jag sett i böcker efteråt. Jag minns dem än idag även om jag inte kommer ihåg vad som gjorde dem så speciella att de fanns med i den där boken. Predikstolen med ett litet tak där det hängde en förgylld duva, runt om den snidat i träet stod evangelisterna.


Och så den stora orgeln, man kunde höra hur kantorn spelade på den, alltså det fysiska tryckandet på tangenterna och trampandet på pedalerna i bakgrunden. Vaktmästaren var den som ledde sången, längst bak satt han alltid i en mörk kostym. Så långt i från den man som normalt var ute och skötte om blommorna och grävde gravarna.

Den speciella tystnaden som finns i en kyrka, som kommer av vitkalkade svala väggar som förstärker allt. Även om jag egentligen aldrig har trott har kyrkor alltid haft en speciell inverkan på mig. Jag blir lugn, eftertänksam. Altartavlan är en målning av Jesus på sin golgatavandring, han lutar kinden mot korset, och det ser på något sätt fridfullt ut. Det är en mörk tavla, men det ser ut som om han söker tröst i träkorset. Samma träkors som han bara ett par metrar högre upp är fastspikad på. En träskulptur denna gång, han ser mycket mera plågad ut nu. Det kan inte ha varit mer än några timmar mellan den där målningen och tillfället på korset. Anade mannen som kramade korset att han snart skulle hänga uppspikad och döende på det kors han kramade närmast ömt? Eller var det just därför han kramade det? Han visste vad som skulle komma och han visste att korset var den enda vän han just nu hade.

Hemma väntade bestyren med att förbereda för mitt födelsedagsfirande. I morgon skulle farmor och mormor komma. Det skulle göras gräddtårta med jordgubbar, ännu en sak jag inte riktigt gillade, jag fick aldrig välja. Det var sommar och då skulle det vara gräddtårta med färska jordgubbar. Hur kunde jag önska mig något annat egentligen undrar jag nu?

Men jag var inte del i det. Jag bytte kläder så fort jag kommit hem, jag ville ut i trädgården, det var varmt nu, solen stod högt och jag skulle inleda sommarlovet med att hoppa genom vattenspridaren.

Författare: Björn Velander
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com

2 kommentarer:

  1. Du målar upp bilderna på ett bra sätt och den sista meningen med att inleda sommarlovet med att hoppa genom vattenspridaren var ett väldigt bra avslut.
    Jag tycker om den här texten.

    SvaraRadera
  2. Det är så mycket i den här texten som påminner om skolavslutningarna man själv var med om som barn, förutom att jag inte fyllde år förstås. Men den där svarta tavlan som luktade och att fröken alltid envisades med att skriva innan den hade torkat. Och alla föräldrar som stod klistrade runt om i rummet och man satt där själv vid sin bänk och kände sig liten.

    Och jordgubbstårta har jag alltid själv önskat att jag kunde få till min födelsedag medan vi alltid äta sachertårta med äppelmos i för att jag fyller år när äpplena mognat.

    Jag gillar den här texten, hur du beskriver allt väldigt bra och helt plötsligt kommer in på religion som en avstickare.

    SvaraRadera