SU #18: Legoland

Legoland

Min familj har inte haft det så bra rent ekonomiskt. Främst för att min mor var hemmafru när jag var liten, och att leva på en rörläggarlön när man är fyra barn gör ju att resekontot inte blir så stort. Däremot var vi ofta iväg på tältsemestrar runt om i landet, senare köpte vi husvagn och det finns nog inte speciellt många campingar i södra halvan av Sverige jag inte har varit på någon gång i mitt liv.

Men en gång när jag var i 14års åldern så vann mina föräldrar en helg i en stuga på valfri camping i Danmark. Det bestämdes att vi skulle åka till Legoland. Vi hade varit där någon gång tidigare men då var jag för liten för att minnas det. Så nu när mina två äldre bröder hade flyttat hemifrån och min lillasyster var i 7års åldern så var det alltså dags igen. Vi skulle resa med färjan från Varberg till Grenaa i Danmark, för att sedan köra därifrån till en camping strax utanför Billund där Legoland ligger.
För de som inte varit där kan jag berätta att det är som ett sommarland där allt är uppbyggt av lego. Mount Rushmore i Lego, jag kan fortfarande komma att tänka på det där och förundras över hur mycket tid det måste tagit att bygga upp allt det där. För att inte tala om hur många legobitar som måste använts.
Lego var en favoritleksak när jag var liten, hemma hos mina föräldrar finns en hel säck med bitar. Jag kunde sitta vid den hur länge som helst och gräva runt och bygga saker. Det var en samling som påbörjats när min mor var liten och de hade en pappershandel i Åhus. När Lego började säljas under femtiotalet så fanns det hus som var till för att stå i skyltfönstret, dessa var limmade för att de inte skulle ramla isär när man flyttade om sakerna. När jag var liten såg jag inte värdet i dem och tyvärr är de sönderslagna för jag trodde jag skulle kunna använda bitarna till annat. Senare har samlingen byggts på av det lego vi barn fick i presenter och ännu senare även som barnbarnen fått.

Men hur som helst vi skulle iväg, långt bort, det längsta jag varit utanför Sveriges gräns både före och efter. Men det skulle visa sig bli svårare än vad som var tänkt. Det började redan på motor vägen, vi missade en avfart. Som tur var så var det så tidigt så det var ingen vidare trafik utan min far kunde stanna och backa tillbaka så att vi kom på rätt väg igen.
Jag har alltid gillat att åka bil, min syster däremot är precis tvärt om. Hon blev ofta åksjuk och gillade inte att sitta någon längre tid i bilen. Vilket ofta ledde till att hon frågade om vi inte var framme snart. När hon inte fick några svar från mina föräldrar som tidigt lärde sig att om de låtsades att de inte hörde så slutade hon ganska snart. Men då blev det mer att hon gjorde något som retade mig. Vilket gjorde att jag gjorde något mot henne och så förstår ni säkert hur det hela slutade.

När vi närmade oss hamnen i Varberg så slutade plötsligt bilen att fungera. Det var bara någon timme tills båten skulle gå och bilen startade inte. Just då kändes det som om Legoland var långt borta. Men min far hittade en mack som hade en gör-det-själv hall där han kunde titta på bilen. Men klockan gick ju och till slut så var vi tvungna att inse att vi skulle missa båten. Så min mor fick leta upp en telefonkiosk, vilket i och för sig inte var så svårt då det före mobiltelefonins tid fanns en i varje gathörn i stort sett, för att ringa och boka om biljetterna. Det gick en färja från Halmstad om ett par timmar och det var den vi skulle med, fast då var min far ju tvungen att laga bilen först. När han väl bara hade hittat vad felet var så var ju nästa problem att hitta reservdelar. Det visade sig att vad det nu än var som min far behövde så fanns det inte på macken. Men min far fick låna en bil för att åka i väg till en bilskrot för att köpa de delar han behövde.

Klockan gick och till slut så insåg vi att vi inte skulle hinna med färjan från Halmstad heller. Så min mor fick ännu en gång ringa till färjebolaget och boka om biljetterna. Denna gång fick vi biljetter till båten från Varberg igen.
Jag minns inte vad vi gjorde under tiden vi väntade på att min far skulle laga bilen, bara att jag var orolig att det inte skulle bli någon resa av. Men efter mycket kval och oro så såg jag hur vår blå Volvo 142 körde ut från verkstaden. Det kändes skönt och jag vet inte riktigt vad det kostade för min far att få ihop bilen den där dagen men jag inser att det han gjorde då verkligen är ett bevis för att varken han eller min mor var beredd att vända. De ville att vi skulle få den här upplevelsen.
Så när vi senare rullade in på campingen och fram till den lilla stugan som var så varm och där man fällde upp bordet för fönstret när man skulle sova, så gjorde det inget. Vi hade ju äntligen kommit fram och dagen därpå, väntade ju Legoland.

Författare: Björn Velander
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com