En fågel sjunger, jag vet inte vilken typ det är. Men det är så tydligt hur deras sång förändras över sommaren. Från vårens drillande försök att överrösta andra fåglar i jaken på en partner. Ju längre sommaren går desto mer slentrianmässig blir sången. Den går på rutin.
En bil kommer rullande längs cykelvägen, dieselmotorns knackande läte och bakom sig har den ett gallersläp som slamrar till med jämna mellanrum. Det är nog en av parkförvaltningens bilar på väg för att klippa ner gräset som vuxit sig högt över sommaren.
Någon joggar förbi på lätta steg. Det hörs på andningen att hen har sprungit en bit. Men stegen är så lätta, stt sånt löpsteg som jag önskar att jag hade och inte det tunga sluggeraktiga löpsteg som jag har.
På avstånd låter det som att åskan går, vinden börjar genast blåsa lite hårdare genom träden som om den ville fly ovädret som är i antågande. Men ännu så länge skiner solen varm på bänken där jag sitter. Men de senaste dagarnas regn och åska har visat att sommaren är på väg att försvinna.
Någonstans hör man tutandet av en lastbil som backar, ännu ett tecken på att vardagen gör sig påmind. Bullret från omgivningen blir mer likriktat ju längre ifrån semestern vi kommer.
Författare: Björn Velander
Hemsida: www.bvelander.wordpress.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar