Den mintgröna väckarklockan på sängbordet visade 10:15 och
Eva rullade ner från sängen, ner på golvet, kröp över trasmattan och ut i
hallen, förbi spegeln där hon stannade till och rättade till sitt risiga hår,
in på badrummet där hon tog upp toalettlocket och kräktes. Hon drog ner en
handduk som hängde på duschstången och svepte in sig i den. På handfatet låg
ett paket cigaretter och en tändare, som hon pillade ner genom att sträcka sig
försiktigt. Hon tände en cigarett och lutade sig mot badkarskanten, askade i
badkaret och fimpade den efter två bloss. Dunkandet från våningen ovanför hade
avtagit och Eva rasade ner som en säck mot det kalla badrumsgolvet och somnade
mellan toalettstolen och badkaret.
Av ringklockans ivriga plingande vaknade Eva nästa gång. Hon
reste sig försiktigt och tog sig för pannan. Invirad i handduken gick hon ut i
hallen och fortsatte mot dörren, tittade i kikhålet och såg två blåklädda
personer med guldförgyllda mössor.
”Snuten?” mumlade hon och satte på säkerhetskedjan, låste upp dörren och öppnade den på glänt.
”Det är från polisen”, började kvinnan som stod med händerna vilade mot höfterna.
”Jag ser det”, sa Eva och kände sig ansträngd som hade en sådan liten glipa att titta ut genom.
”Har du hört eller sett något konstigt här i porten den senaste tiden?”, frågade mannen som stod ett steg bakom kvinnan.
”Jag vaknade av att det dunkade som fan, men det har slutat nu.” Poliserna tittade på varandra.
”Kom det uppifrån?”, frågade kvinnan.
”Ja, det är han där uppe, som för ett jävla oväsen.”
”Har du sett eller hört något annat?”, frågade mannen.
”Nä, det är nog det. Har det hänt nåt?” Poliserna tackade för informationen och sa att de kanske skulle komma tillbaka senare. Eva stängde och låste dörren efter sig.
”Snuten?” mumlade hon och satte på säkerhetskedjan, låste upp dörren och öppnade den på glänt.
”Det är från polisen”, började kvinnan som stod med händerna vilade mot höfterna.
”Jag ser det”, sa Eva och kände sig ansträngd som hade en sådan liten glipa att titta ut genom.
”Har du hört eller sett något konstigt här i porten den senaste tiden?”, frågade mannen som stod ett steg bakom kvinnan.
”Jag vaknade av att det dunkade som fan, men det har slutat nu.” Poliserna tittade på varandra.
”Kom det uppifrån?”, frågade kvinnan.
”Ja, det är han där uppe, som för ett jävla oväsen.”
”Har du sett eller hört något annat?”, frågade mannen.
”Nä, det är nog det. Har det hänt nåt?” Poliserna tackade för informationen och sa att de kanske skulle komma tillbaka senare. Eva stängde och låste dörren efter sig.
Hon gick ut i köket, där ett filpaket som stod på bordet
hade börjat osa. Hon luktade ner i mynningen av paketet och ryggade tillbaka av
stanken, hällde ut den i vasken, tryckte ihop paketet och slängde i soppåsen. I
skåpet bakom sophinken stod en tom flaska Long John. Hon tog upp den och
snurrade på den för att försäkra sig om att den var urdrucken, trots att hon
inte kunde minnas att hon ställt flaskan där.
”Tjena Eva”, hördes en röst från halsen och Eva blev så överraskad att hon tappade flaskan i golvet. Hon tog upp flaskhalsen och vände sig långsamt om mot dörrhålet. Där stod en fet karl i kalsonger och kliade sig bakom huvudet.
”Inte ska du skära i mig”, sa han. Eva granskade mannen uppifrån och ned. ”Jag lånar muggen här, sen går jag. Inga problem,” sa han och satte upp händerna över huvudet och skrattade tills han började hosta. Eva sänkte flaskhalsen utan att säga något, plocka upp resten av flaskan från golvet och kastade i soppåsen.
”Tjena Eva”, hördes en röst från halsen och Eva blev så överraskad att hon tappade flaskan i golvet. Hon tog upp flaskhalsen och vände sig långsamt om mot dörrhålet. Där stod en fet karl i kalsonger och kliade sig bakom huvudet.
”Inte ska du skära i mig”, sa han. Eva granskade mannen uppifrån och ned. ”Jag lånar muggen här, sen går jag. Inga problem,” sa han och satte upp händerna över huvudet och skrattade tills han började hosta. Eva sänkte flaskhalsen utan att säga något, plocka upp resten av flaskan från golvet och kastade i soppåsen.
När mannen hade spolat gick han in i sovrummet och klädde på
sig. Eva stod kvar i köket och tittade ut genom fönstret.
”Hejdå Eva, vi kanske ses igen”, hon tittade bara på honom och lät honom hitta ut ur lägenheten själv.
”Hejdå Eva, vi kanske ses igen”, hon tittade bara på honom och lät honom hitta ut ur lägenheten själv.
Inne i badrummet plockade hon upp fimpen hon kastat i
badkaret, tände den igen och klädde samtidigt på sig samma kläder hon hade
igår, tog på jackan, skorna och gick ut. Det var kallt ute och vantarna var
trasiga. Hon tittade på den stora klockan och småsprang för att hinna med
tunnelbanan till Högdalen.
Eva letade upp kassan där den trevliga unga killen satt. Hon
rotade fram jämna pengar, tog flaskan under armen och gick ut från Systemet,
ställde sig i ett hörn bakom ett hus och skruvade upp kapsylen. Första klunken
var gudomlig, Eva blev varm i hela kroppen. Nu gjorde det inte lika mycket att
vantarna var trasiga. Hon tog två klunkar till, skruvade på kapsylen och gick
bort mot tunnelbanan igen. Vid spärren satt istället för en person, en skylt
att komma ihåg vilken tid man passerade spärren. Det var enklare att resa på
det sättet, tänkte Eva och gick snabbt fram mot perrongen.
Efter att ha ätit en portion stekta bacon och makaroner
tittade Eva ut genom fönstret och såg snön falla mot marken. Telefonen ringde
och Eva letade efter telefonen tills den hade slutat ringa. Då hittade hon den
under sängen. Missat samtal från Sussie hann hon se innan ett sms ramlade in.
”måste prata kom till
riskornet.sussie”
Eva klädde på sig igen, stoppade flaskan i en skrynklig plastkasse
och gick mot tunnelbanan, tog gröna linjen till Skanstull och drack en kapsyl ur
kassen vid vartannat stopp.
Dörren till restaurangen var lika trög som vanligt. Eva
sparkade mot husväggen för att få bort den värsta snön från skorna, drog igen
dörren efter sig och fick syn på Håkan och Conny som satt precis innanför
dörren med varsin öl i nävarna. Bakom disken stod ägarinnan och pratade med en
kund som bad om att få sin ryggsäck tillbaka.
”Du får den när du kan betala”, sa hon och ställde ryggsäcken på golvet bakom disken.
”Jag ska fan fixa pengar,” svarade han och stormade ut ur restaurangen utan att stänga dörren. Conny drog till den och svor.
”Du får den när du kan betala”, sa hon och ställde ryggsäcken på golvet bakom disken.
”Jag ska fan fixa pengar,” svarade han och stormade ut ur restaurangen utan att stänga dörren. Conny drog till den och svor.
”Hej Sussie!”, sa Eva när hon fick syn på Sussie inklämd i
ett hörn längst in. ”Hur är det?”
”Det är för jävligt. Jävla Johnny. Han är fan inte klok. Han kan fara åt helvete.” Eva vände sig mot ägarinnan och bad om en öl, såg hur Håkan och Conny tittade mot dem och skrattade.
”Håll käften!”, skrek Eva och vände sig mot Sussie. ”Du måste kasta ut honom. Nu!”
”Om det vore så lätt, skulle jag gjort det för länge sen”, sa Sussie.
”Det är för jävligt. Jävla Johnny. Han är fan inte klok. Han kan fara åt helvete.” Eva vände sig mot ägarinnan och bad om en öl, såg hur Håkan och Conny tittade mot dem och skrattade.
”Håll käften!”, skrek Eva och vände sig mot Sussie. ”Du måste kasta ut honom. Nu!”
”Om det vore så lätt, skulle jag gjort det för länge sen”, sa Sussie.
Mannen som lämnat sin ryggsäck som pant bakom disken, kom in
i restaurangen, betalade sin nota och gick därifrån med väskan i handen. Eva fick
sin öl och tog en klunk och blundade.
”Såg du mig med någon fet karl igår?” frågade hon försiktigt. Sussie skrattade och hade svårt att sluta.
”Anders. Du tog med dig Anders hem”, sa hon och fortsatte skratta. Eva tittade ut genom fönstret.
”Anders”, sa hon. ”Vem är det?” Sussie nickade bort mot Håkan och Conny.
”Han har blivit utstött från deras gäng”, sa Sussie och fortsatte skratta.
”Oh herregud”, sa Eva och sänkte sig ned mot bordet.
”Såg du mig med någon fet karl igår?” frågade hon försiktigt. Sussie skrattade och hade svårt att sluta.
”Anders. Du tog med dig Anders hem”, sa hon och fortsatte skratta. Eva tittade ut genom fönstret.
”Anders”, sa hon. ”Vem är det?” Sussie nickade bort mot Håkan och Conny.
”Han har blivit utstött från deras gäng”, sa Sussie och fortsatte skratta.
”Oh herregud”, sa Eva och sänkte sig ned mot bordet.
Fem öl och några timmar senare, betalade Eva och Sussie och
gick åt varsitt håll. De kramade om varandra.
”Släng ut honom”, skrek Eva och fortsatte ner för trappan mot tunnelbanan, tog fram flaskan och drack lite medan hon väntade på att kunna följa efter någon genom spärren.
”Släng ut honom”, skrek Eva och fortsatte ner för trappan mot tunnelbanan, tog fram flaskan och drack lite medan hon väntade på att kunna följa efter någon genom spärren.
Eva vaknade av att någon knuffade på henne. Den automatiska
rösten ropade ut ”Nästa Bandhagen” och hon tittade upp och kisade mot två
ordningsvakter som bad henne resa sig upp.
”För i helvete”, sa hon. ”Låt mig va i fred, jag är snart hemma. Jag lovar att gå och lägga mig”.
”Nej, du ska av här. Du ska bli omhändertagen enligt LOB”, sa den ena killen och den andra höll med.
”Ni och era jävla förkortningar”, mumlade Eva. ”Ni är bara bittra över att ni inte kunde bli poliser”.
”Och du är bara bitter över att du…”, började den ena killen med den andra avbröt honom.
”Säg det inte”.
”Bitter över att jag… vadå?”, sa Eva samtidigt som hon släpades ut från tåget. De andra passagerarna tittade med avsmak på henne.
”För i helvete”, sa hon. ”Låt mig va i fred, jag är snart hemma. Jag lovar att gå och lägga mig”.
”Nej, du ska av här. Du ska bli omhändertagen enligt LOB”, sa den ena killen och den andra höll med.
”Ni och era jävla förkortningar”, mumlade Eva. ”Ni är bara bittra över att ni inte kunde bli poliser”.
”Och du är bara bitter över att du…”, började den ena killen med den andra avbröt honom.
”Säg det inte”.
”Bitter över att jag… vadå?”, sa Eva samtidigt som hon släpades ut från tåget. De andra passagerarna tittade med avsmak på henne.
När ordningsvakterna släpat ner Eva utanför spärrarna stod två
poliser och väntade. Eva satte sig i deras bil och fick åka med till
polisstationen för att gå och lägga sig där.
Linda Wallin
Det är en ganska hemsk berättelse egentligen som du skrivit. Hur hon vaknar upp med bandagerad hand och mer eller mindre det första hon gör är att spy.
SvaraRaderaGillar hur du beskrev den där första munnen hon drack ur flaskan. Jg gillar också kemin som du fått till på riskornet. Ett ställe med stammisar som jag kan se framför mig.
Jag tyckte att det var något oklart i hoppet mellan att hon handlade på systemet och att hon var hemma igen. Jag fick läsa det ett par gånger innan jag fattade att hon åkte iväg till systemet och sen åkte tillbaka. Fick först för mig att hon gick till systemet innan hon åkte iväg.
Vem är Johnny? Har han något att göra med skadan i handen?
Gud va lustigt att vi kommenterade varandras texter nästan samtidigt.
SvaraRaderaRiskornet finns ju på riktigt, kanske skulle använt ett annat ord för det och en del saker är självupplevda.
Det var lite oklart att hon gick hem igen ja, kunde ha förtydligat det.
Johnny är Sussies kille/man/karl och har inte något med skadan att göra. Skadan är väl nån fylleolycka...