SU #9: Snart är det helg

Kl. 04.45 11 timmar kvar.
Klockan ringer för andra gången. Han sträcker sig och tänder sänglampan. Vänder på sig och låter ögonen vänja sig vid ljuset. Han känner en metallisk smak i munnen. Han vet precis vad den innebär. Han reser sig mödosamt ur sängen och går ut i köket. Låter kylskåpsdörren stå öppen medan han mekaniskt tuggar i sig sina mackor. Tappar upp ett glas vatten. Håller det i handen och ser hur handen skakar lite lätt. Vattnet krusar sig i glaset. Snabbt häller han i sig vattnet. Han sköljer av glaset och ställer det upp och ner i diskstället, tar lunchen, sina frukostmackor och stänger kylskåpsdörren. Ställer maten på byrån i hallen när han är på väg till toa. Sätter sig och kissar. Kollar Facebook i telefonen under tiden. Undviker att se på sig själv när han borstar tänderna stirrar ner i det renskrubbade handfatet. När han sköljt bort tandkrämskummet går han in i rummet igen och tar på sig kläderna som ligger prydligt hopvikta på en stol. Därefter plockar han bort kuddarna från bäddsoffan, lägger täcket till rätta och viker sen ihop bäddmadrass och täcke. Viker den dubbel två gånger. Sen lyfter han på divanen och plockar ur soffkuddarna och stoppar mer madrassen och täcket innan han stänger. Fäller ner och skjuter in utdragsdelen, ställer bordet på plats och lägger kuddarna i soffan. Drar upp persiennerna och stirrar ut i mörkret. Regn. Blåst. I alla fall inte minusgrader, tänker han och går ut i hallen. Tar på sig ytterkläderna, tar mackorna och lunchen innan han lämnar lägenheten.

Kl. 06.00 9 timmar och 45 minuter kvar
Instämpling. Handen darrade lite när han slog in sitt anställningsnummer i datorn. Han tittade på tavlan som berättade för honom vad han skulle göra idag. 500an och tolvan. Två svarvar som stod lite avsides och där ingen stod på nätterna, så han slapp prata med någon innan han hade fått kaffe i alla fall.
Nästa stopp kaffemaskinen. Stor kopp svart kaffe. Han tog en klunk av det varma kaffet. Det hjälpte lite. Han kunde fokusera lite bättre.

Klockan 09.00 6 timmar och 45 minuter kvar
Frukostrast. Han tvättade av sig och gick ut i lunchrummet. Tog sina mackor ur kylen och hämtade ännu en kopp svart kaffe. Den femte för dagen. Det höll honom på banan. Han åt i tystnad.
“Så blir det systemet i eftermiddag Uffe?” frågade hans arbetsledare Jim.
“Jo man får ju inte missa att veckohandla.”
“Nej det har du rätt i. Efter frukosten så får du ta hand om praktikanten. Du kan ju låta honom rigga lite i 500an.”
Han kände hur modet sjönk en del. “Okej.” Svarade han kort.

När frukosten var över och de gick ut i verkstaden så hängde praktikanten efter honom.
“Jaha då ska vi se om vi inte kan få dig att arbeta lite.” sa han och tittade på praktikanten. Jag kommer visa lite snabbt hur maskinen funkar och vad som ska göras så får du jobba lite efter eget huvud. Jag kommer hålla lite koll på dig och är det något du är osäker på så är det bara att fråga, jag kommer vara i maskinen bredvid.”
Praktikanten nickade.
“Okej den här maskinen skiljer sig lite från de övriga rent utseendemässigt men det är en enkel maskin.” han pekade på de olika knapparna och förklarade vad de gjorde. Praktikanten lyssnade uppmärksamt och verkade ta in vad han sa.
“Så nu är det dags att rigga för nästa jobb. Det betyder att i stort sett alla verktyg i revolvern ska bytas. Backarna ska bytas och vi ska ha upp medbringarskivan. Men börja med verktygen. Här på det här bladet står vilka verktyg du ska ha och var de ska sitta. Frågor?”
“Nej det ska nog gå bra.” sa praktikanten
“Bra då är det bara att sätta igång.”
Han gick bort till tolvan och började rigga där. Trångt och smutsigt och händerna ville inte riktigt följa honom. Det gick sakta framåt och det kändes som om maskinen motarbetade honom.
Praktikanten hade varit där och frågat ett par gånger när han inte fick upp verktygen. Precis när insexnyckeln slant och huden på ena knogen sprack när den träffade hållaren så stod praktikanten där igen.
“Vad är det nu?” frågade han surt.
“Jag får inte upp det ena verktyget, det går inte in i hållaren.”
“Okej jag får väl titta på det då.” sa han och la insexnyckeln ifrån sig. Han tittade på hållaren och såg inget konstigt och så tittade han på revolvern och insåg att han inte hade lossat VDI fästet.
“Du grabben kom här. Det blir väldigt mycket lättare om du lossar det innan du sätter upp verktyget.” han såg på praktikanten och hur denne blev röd om kinderna. Han klappade honom på axeln.
“Kom igen. Det är inte hela världen, men kolla sådant innan du kommer till mig nästa gång okej?”
Praktikanten nickade tyst.
Han återgick till tolvan och kämpade med verktygen där.

Han var precis klar med rigget i tolvan när han insåg att klockan nästan var tolv. Han gick bort till praktikanten.
“Hur går det?”
“Jodå jag är strax färdig.”
“Bra, det har ju funkat riktigt bra det här.” Sa han uppmuntrande. “Det är ju strax dags för lunch nu med så det är ju perfekt.”
“Ja jag slutar nu med.”  sa praktikanten och torkade av händerna på en bit papper.
“Där ser man, har de blivit slapphänta nuförtiden?” sa han och log lite. “När jag var praktikant så var det aldrig tal om att få sluta tidigare.”
“Jag har en buss att passa så jag frågade om jag kunde gå tidigare idag.”
“Det är lugnt, jag skojar bara med dig. Men jag går och äter nu i alla fall så du får ha en trevlig helg grabben.”

Kl. 12.30 tre timmar och 15 minuter kvar.
Han kom ut till 500an och tittade över hur det såg ut. Revolvern såg riggad och klar ut och backarna var uppe. Så det var bara medbringar skivan kvar sen var det dags för inkörning.
Han satte upp skivan och såg till så den inte kastade. Han satte upp första biten och började svarva.
“Hur går det?” Frågade Jim som kom förbi.
“Jodå grabben har skött sig så jag håller på med inkörning. Men tolvan blir inte inkörd idag. Det får de sköta på måndag.”
“Ja det är viktigare att 500an är inkörd så tolvan får vänta.” sa Jim i samma stund som det small till i maskinen.
Ulf tryckte på manuellt och stoppade maskinen.
“Vad fan var det?” frågade Jim.
“Jag vet inte.” sa han och kände det som att tiden rann ifrån honom. Han ville absolut inte ha någon övertid idag. Han öppnade dörren och då såg han att ett verktyg låg på spåtransportören, i biten som satt uppe var det ett stort märke.
“Satt inte verktyget fast?” frågade Jim lite upprört.
“Den där praktikantjäveln har inte spänt fast det ordentligt.” fräste han. “Och nu har den fan åkt hem.”
“Vänta nu här. Det är ditt ansvar att han har gör rätt. Du skulle kollat så att det var rätt gjort innan du började köra.”
Han blev tyst. Han visste att Jim hade rätt. Han skulle gått genom så att allt var klart. Han brukade göra det. Men inte den här gången. Han plockade upp verktyget och granskade det. “Plattan har gått men i övrigt verkar det ha klarat sig.”
“Hoppas att biten också klarar sig. De kostar 1500 kronor stycket att köpa in.” sa Jim. “Sätt nu upp det igen och gå genom ALLA verkygen så att de sitter som de ska.
“Okej.”
Jim gick därifrån och han skruvade dit verktyget. Systematiskt gick han genom hela revolvern och kunde konstatera att det bara varit det verktyget som suttit löst. Han började svarva igen. Men insåg att det där märket skulle inte fösvinna.
När han var färdig med biten så såg han ett litet märke fortfarande. Som tur var så satt det på ytan mellan de två passningarna. Han lyfte ner den på pallen och gick och hämtade Jim.
“Det är ett märke kvar, men det sitter mellan passningarna så det borde inte vara något problem.”
“Nej det ser inte ut så, men hämta slipmaskinen och slipa ur det så det ser ut som om vi har slipat ur ett gjuthål.” sa Jim
“Ja det ska jag göra.” sa han och tittade på klockan. “En kvart kvar av veckan, fan vad skönt det ska bli med helg.”
“Ja det ska bli så gott med en öl ikväll.” sa Jim och gick iväg.

Kl. 15.30 15 minuter kvar.
Nästan mekaniskt gick han in genom dörrarna till systembolaget. Hörde inte vad Jim sa där han gick bredvid honom. Han humade bara lite då och då. Han tog en kundkorg och riktade stegen mot ölen. Det var som om ena hörnan av butiken lyste av ett ljuvt skimmer, ett ljus som drog honom till sig. Och där stod de. Three hearts 50cl tio kronor styck. Han lastade ner tio stycken i korgen. Jim stod vid alehyllan och vände och vred på flaskorna.
Han tog sin korg och började gå dit men när han skulle vika av runt hörnet på hyllan gick han istället rakt fram. Spriten stod i rader framför honom. Han tog upp en 35a Explorer och höll den i sin hand. Det vattnades i munnen på honom. Han ställde ner den igen och tog en stor flaska istället. Han gick tillbaka till Jim.
“Helgen räddad?” sa Jim och tittade menande på korgen.
“Kanske får komma in och komplettera något i morgon.” sa han skämtsamt men kände i bröstet att det där skämtet egentligen inte var något skämt. Han skulle med all säkerhet komma in och köpa mer öl i morgon.
“Ja det är ju tur att det är helgöppet numer.” sa Jim med ett skratt och ställde ner en fjärde flaska i korgen. “Nej nu har jag vad jag behöver, ska vi gå?”
De båda gick mot kassorna.
När han skulle betala så darrade handen så att han knappt fick i kortet i kortläsaren.
“Är du så törstig?” kommenterade Jim som stod efter honom i kön.
“Nej det är hungern, fick inte med mig så mycket till lunch och nu är blodsockret lågt.”

“Då ses vi på måndag.” sa han när de kom ut utanför systemet.
“Ska inte du bort till bilen?” frågade Jim
“Måste in på Apoteket också.”
“Okej ha det gött.”
De skildes åt. Han gick bort till apoteket och gick ut ur gallerian den vägen. Då fick Jim lite försprång. Han såg på håll när hans bil försvann ut från parkeringen. Han gick fram till sin bil. Satte sig på passagerarsidan. Sjönk ner i sätet med påsarna mellan benen. Fiskade upp en öl. Han fick använda en nyckel för att få upp burken, satte den till munnen och drack i långa klunkar. Han lutade sig tillbaka mot sätet och suckade. Kände hur allt lugnade ner sig inom honom. De darrande händerna stillade sig, tankarna fokuserades. Han andades med lugna djupa andetag.
Han drack upp ölen. Kände hur den fick livet att strömma tillbaka till kroppen. Han stoppade ner burken i påsen. Satt stilla där i tio minuter och såg fredagshandlande personer stressa förbi. När tio minuter hade gått öppnade han dörren och klev ut. Gick lite försynt runt bilen som om han hade tappat något. När han kom till förardörren klev han snabbt in. Stängde dörren och såg sig omkring för att se om det var någon som hade sett honom. Men omvärlden rullade på som vanligt och han startade bilen och körde hem. Han insåg när han sjönk ner i soffan att han skulle sjukanmäla sig på måndag.


Författare Björn Velander
Hemsida www.bvelander.wordpress.com