Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


tisdag 12 mars 2013

SU #10: Doften av bränt smör

Hallen hemma hos mormor hade en heltäckningsmatta på golvet och det låg en liten matta över en del av heltäckningsmattan för där hade mormor en gång ställt soppåsen med aska från öppna spisen. Aska som inte brunnit ut än och den hade således bränt ett hål i heltäckningsmattan. Det var min pappa som upptäckte det när vi kom dit på besök en gång.

Varje gång jag känner doften av bränt smör tänker jag på hur jag går ut från den där hallen, genom serveringsgången och in i köket. Mormor har rullat köttbullar som hon ska steka i det brunbrända smöret. Köttbullar, det gillar säkert barnen. Men Helgot åt bara köttbullar om det var älgabollar. Han åt bara viltkött och grädde om den hade varit kokt. Mormor sa alltid att det var älgabollar fast de säkert var gjorda på den billigaste blandfärsen. Helgot bodde i lägenheten ovanför mormors och brukade äta mat hemma hos henne. När maten började bli färdig gick hon genom de tre vardagsrummen med en bordskniv i handen för att knacka med kniven i elementet som fanns i rummet under hans vardagsrum. Då visste han att maten var klar och kom ner. Ibland fick någon av oss gå dit och knacka ner Helgot.

Helgots lägenhet var fullt av uppstoppade djur i olika storlekar. När han dog fick mormors barnbarn varsin uppstoppad fågel. Jag fick en stare. Vi var inte ens släkt med Helgot. Han var ju mormors granne. Kanske var mormor och Helgot kära i varandra. Det var inget vi tänkte på som barn. Helgot var Helgot.

Där vi åt hade mormor en vit vaxduk som alltid kändes lite kladdig och det var strukturer i vaxduken som man kunde följa med fingret i olika banor på bordet. Mormor läste alltid en bibelvers ur en bok hon hade vid matbordet. Jag lyssnade sällan på orden även om jag kände att jag borde. Efter maten tittade vi på TV från den gröna sammetssoffan som var mycket mindre än mormors andra soffor. I den tillhörande fåtöljen fanns det en antimakass. Där satt alltid mormor. Den uppstoppade räven som mormor fått från Helgot stod bredvid TV:n och blängde på oss med sina intetsägande ögon.

Författare: Linda Wallin

1 kommentar:

  1. Jag kan känna den där vaxduken under mina fingrar. Min mormor hade en sådan. Inte med mönster men den var lite klistrig på nåt sätt. Jag gillar känslan i texten, reflekterande fast lite på avstånd. Som i vissa filmer där de i slutet filmar rummen igen fast utan skådespelare där. Det liksom sätter sig inom en, man minns de olika detaljerna.

    SvaraRadera