Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


måndag 11 mars 2013

SU #10: Farmors diskbänk

Jag stod i kvällsmörket och drack ett glas vatten. Såg ner på diskbänken som skickade tillbaka en och annan reflex från rummet i den svala och avtorkade ytan. Sådan var alltid farmors diskbänk. Ren, blank och sval. Oavsett när man kom dit eller vad hon höll på med. Hela köket var sådant. Helt olikt det vi hade hemma. Där var bänkar och bord överbelamrat med saker som på ett eller annat sätt någon gång användes där. Men inte hos farmor. Det var tyst och svalt. Rent. En klocka tickade lite tyst på väggen. Det där köket finns inte längre. Det är utrivet och bortslängt för länge sedan. Först flyttade farmor in på äldreboendet. Sen åkte köket. Sen försvann farmor bit för bit. Hon mindes bara det som var en gång för länge sedan. Först försvann barnbarnen, sen gled även barnen gradvis in i dimman. Det är ett ovärdigt sätt att försvinna på. Som om man suddas ut bit för bit från det som nyss var till den egna födseln. Jag besökte henne sällan. Drog mig för det. Jag ville minnas henne som hon var hemma. Med rentorkad diskbänk och nyräfsad uppfart. Men det handlade nog också om rädslan för att se vad livet kan göra med oss om det får möjligheten.
Jag fick en timme av klarhet något år innan hon dog. Vi satt tillsammans och tittade i fotoalbumen. På väggen tickade samma klocka som suttit i köket. Köket som nu är borta.
Jag åkte förbi hennes hus när de nya ägarna hade börjat renovera. Jag ville stanna. Ville gå in och fråga vad de höll på med. Insåg de inte att det var ett liv som försvann?
Men jag stannade inte. Det är livets gång. Inget varar för evigt, men känslan av en avtorkad diskbänk kan slunga mig 25 år tillbaka.

Författare Björn Velander

Hemsida www.bvelander.wordpress.com

2 kommentarer:

  1. Jättefin text. Gillar att du skriver i korta meningar. Det känns dystert men även så fint att minnet finns kvar, av en ren diskbänk.

    SvaraRadera
  2. Tack. Det var från början en kortare text som jag skrev medan Farmor ännu levde. Så det var bara att bygga vidare.

    SvaraRadera