MU #1: Högstadiet (1)

Högstadiet

Jag försöker så mycket, kan inte andas. Ansiktet känns flott och ärrigt, tre
klämda finnar på en dag. Ska det vara såhär? Är det här ångestens år eller
måste jag vänta lite till. Nervösa blickar i nacken bildar en grop i min nacke,
skaffa längre hår, färga det, köp nästa deathmetall-skiva, strunta i hur du ser
ut. Bli idiotförklarad på mattelektionen, tar mig ett steg längre mot en osäker
framtid, jag vill bara bli äldre, snälla kan inte klockan ringa?

Om jag bara kunde få göra det någon gång, nej men jag vill vänta, fast jag skulle
vilja göra det. Ta mig längre bort, längre bort. Det var en gång en larv som fick
en spark i magen, larven grät lite för sig själv, gömd under ett blött löv en tidig
sommarkväll i juni. Förhoppningar om bekräftelse föremjukade till aska, lövet
som en gång var så grönt och mjukt, har nu endast blivit svarta korn. Mina
ögon svider, NEJ titta inte på mig sådär, snälla.

Det är ju ändå ingen som bryr sig om mig, jag är starkast i världen när ingen ser
på. Om jag bara kunde få göra det, sedan är det lugnt, sedan kan jag andas.

Jakob Brage
http://xacobe.haket.com/