Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


fredag 19 april 2013

MU #1: Högstadiet (2)


Högstadiet

Jag minns flera saker från högstadiet men det är inga minnen jag vill bära på. Jag var inte mobbad men bar på en pessimism i många år framöver. Högstadiet är förberedandet inför samhällsrollen man får framöver, såvida inte man bryter med sig själv.

Det var ingen lärare som ville vara i vårt klassrum, vi var så stökiga. När vi började 7:an så tog det inte lång tid tills vår klassföreståndare från mellanstadiet var tvungen att ge oss en utskällning inför våra nya klassföreståndare. Vi hade varit så jobbiga för alla nya lärare vi fått, alla dessa nya ämnen. Våra två klassföreståndare fick inte riktigt samma respekt som vår gamla. Den ena var en man, väldigt kort, och hade basig röst, knappast något som ingav pondus. Den andra var en kvinna som verkade leva i en gammalmodig pittoresk liten by, hon förstod inte verkligheten som vi levde i i vår förort. Nu i efterhand var det nog mer vi som identifierade oss som misslyckade förortsungar. De flesta av oss tyckte nog att lärarna var roligare mer än respektingivande. Vi visste att de inte kunde göra någonting. Vikarierna var dom vi testade. Vi såg hur långt man kunde gå. Vissa vikarier gillade vi dock, dom som var yngre oftast.

När Peter fick börja en obsklass istället var det Shahins tur att försöka bli klassens alfahanne. Det var pinsamt på något sätt, för visst han var fysiskt starkare än de flesta – men han hade i början vart en tönt från som hade fula kläder och luktade illa. Hans svenska var riktigt kass också för den delen. Sen gick det ganska snabbt med att ta på sig finkläder och leka maffiaboss. Det är alltid dom med dåliga betyg som försöker hävda sig på andra sätt. Han fick aldrig respekten han egentligen ville ha, utan fick den sorts respekt man hade för en pitbull. Farligt djur. Akta dig. Men respekt som medmänniska? Knappast – han var ju ett arsel större delen av tiden.

Jag var i smeten men ändå på utkanten konstigt nog. Jag hittade aldrig min fasta klick, utan flera klickar. Jag gillade att variera vilka jag skulle hänga med. Jag tröttnade så snabbt på killarna i min klass. Gräset är fortfarande grönare på andra sidan Jag gick en hel del till parallellklassen också för en polare gick där. Till slut undrade dom i parlallellklassen vad jag gjorde där egentligen. Jag hängde lite med en del av de koolare äldre killarna också när jag gick i 7an, men bara ifall jag hängde med Peter först. Jag var den där udda besökaren som man ändå kunde snacka med. Jag var fri på det sättet. Kan man inte placeras i ett fack kommer folk se det dom vill se,

/R.S

2 kommentarer:

  1. Så sant på något sätt. Verkar ha varit ett tufft klimat att gå på högstadiet i, men även om du inte minns det som något positivt så verkar det ändå som att du hade det ganska bra jämfört med många andra i högstadiet. Bra taktik helt enkelt!

    SvaraRadera
  2. Känner igen det där med att man inte hade någon klick. Jag flöt också runt och kunde vara med runt de flesta gäng, även om man fick hålla sig i utkanten.

    SvaraRadera