Aktuellt skrivuppdrag

Skrivarcirkeln har uppehåll från och med 2014-12-08


måndag 1 april 2013

SU #10: Oförlorade dofter

Varje gång jag gjorde entré i min farmor och farfars lummiga trädgård fantiserade jag ofta om att jag befann mig i ett paradis. Det var under somrarna som jag fick uppleva alla färger och dofter, det var ett himmelrike i mitt tycke - som en stor famn som omslöt sig kring deras hus. Jag älskade gräset en daggig morgon, det gav en fantastisk känsla under mina fötter. Doften från stentrappan en fuktig sommardag, rosorna i rabatten utanför farmors sovrumsfönster, de rosor som klättrade mot husfasaden och de uppvärmda dynorna i hammoken när solen hettade. Det doftade gott från den blöta jorden som dränkts av livsviktiga droppar, utan dem klarade sig inte plantorna i sommarens blomsterland - där madonnaliljor, irisar och prästkragar höjde sig över gräsnivå . Bäcken som gav liv åt trädgården, spred sin doftprägel och utbjöd melodier som förvissade om naturens underverk till ljud. Jag minns förnimmelsen av trygghet som den trädgården ingav. Men inte bara växtligheten utomhus som planterade en lugnande känsla i mig. Bäst av allt - var doften på den inglasade verandan. Farmors doftpelargoner, som blandades med en mixad essens av hav, stenar, sand, snäckor och lerkrukor. Doftpelargonerna spred en varm och citrusliknande arom vid husets entré, som sedan gick att spåra även i farmors sovrum. Och så varje gång jag känner doften, drar jag mig till minnes en känsla av trygghet, en förnimmelse av en lekfull barndom och hur ett paradis faktiskt kan infinna sig - oavsett om det är en trädgård, ett tillstånd, en verklighet eller en fantasi. För minnen av sinnen förvissar om att framtiden är betryggad av dåtiden.

Augusta Thur

2 kommentarer:

  1. En fantastisk text. Jag får bilden framför mig av hur det såg ut där och känner dofterna. Ett paradis. Fin slutkläm också.

    SvaraRadera
  2. Åh tycker du det! Härligt :) Nu blir jag glad!

    SvaraRadera