MU #2: Personalrummet

En nyckel sätts i dörren, raskt. En kvinna kommer in och låter högt. ”Huåååh” säger hon, tystnar och stannar upp. Hon verkar frysa. Ingen reagerar. Mannen som sitter en bit ifrån stannar inte ens upp från sitt läsande framför en dataskärm. Hon säger något när hon sätter sig ner. Jag hör inte vad hon säger, men mannen svarar ”mmm”, fortfarande i samma position, inte en kroppsdel rör sig.

En bit därifrån sitter någon och bläddrar i en tidning, tar tag i en nyckelknippa och reser sig upp. Säger inte ett ljud när hon lämnar rummet.

Nyckeln in i dörrens nyckelhål igen. En ny kvinna stiger in, nästan springer fram, rusar förbi mig bakom ryggen och hennes snabba rörelser känns i min nacke. Hon plockar något från en hylla och springer snabbt ut därifrån igen.

Hon som kom in tidigare, hon som lät sådär högt. Hon reser sig upp och går fram till kopiatorn, harklar sig onödigt högt, kopierar ett papper i några exemplar. Samtidigt hör jag mannens frenetiska skrollande med musen. Han suckar högt och skrollar vidare. Kvinnan som har kopierat sätter sig bredvid honom. Mannen har en liten tofs bak på huvudet. Han är jättefet och sitter och lutar sig över ena armstödet på kontorsstolen. Små ljud turas om att lämna hans fasta kropp. Hummande, harklande och ljud från läpparna. Skrollande fortsätter. Ibland skrollar han jättefort, ibland lite långsammare. När han skrollar fort låter det jättemycket om musen. Den där ratten på musen, mellan knapparna.

Jag funderar på om det finns ytterligare en person i rummet. Hon som bläddrade i tidningen gick härifrån för ett tag sen. Ibland låter det som att det finns folk bakom en skärmvägg i det här rummet, det kan vara spöken med tanke på hur gammal den här skolbyggnaden är.

Nu är klockan snart tolv och jag måste sticka. Eleverna står säkert redan utanför klassrummet och stampar av iver att få jobba med sina uppgifter. Jag smäller igen locket på datorn, tar den under armen och rusar ut ur rummet. Lika snabbt som hon som svepte förbi mig tidigare. Älskar att det aldrig är livslöst på det här stället.

Adele Lustborg