Sakta, sakta, uppför åsen. Där nere i samhället ser allt ut att vara lugnt och tyst.
Betesmarkerna börjar grönska och vårbäcken letar sig fram i skogsmarken.
Längs spåret ligger gårdar som aldrig annars blir sedda. I slutet på en enslig grusväg bor någon som ibland hör tåget tutande fara förbi. Om tågen slutade gå, skulle de kunna sova då?
Elledningarna över åkrarna börjar äntligen hänga mellan stolparna igen efter vinterns sträckning.
Seglingstävling i bukten och en skog av segel vajar fram över det glittrande vattnet.
Snart kommer det där fräscha, krispigt gröna. Livet är på väg att bryta fram.
Stopp vid station. Nya möten, glädje och sorg, allt ryms det på en perrong mellan två spår en lördag i Sverige.
Författare Björn Velander
Hemsida www.bvelander.wordpress.com
Vilken mysig text. Jag ser framför mig ett landskap som både verkar ensamt och tyst samtidigt som det händer mycket på avstånd, som segeltävlingen i bukten. En mycket kort text men som dock beskriver miljön så mycket mer.
SvaraRaderaJa den blev kort och lite hackig. Funderade på om jag skulle skriva om den i efterhand men jag tyckte att det fanns en charm i att låta den vara som den var när jag skrev den.
SvaraRadera